Chris Caffery
Your Heaven is Real

En man känd för sin roll i bandet Savatage, ett band han varit både in och ut i under många års tid. Han har också hunnit med att medverka på diverse andra bands album och gjort några alster under eget namn, detta är hans tredje album under sitt eget namn. Din himmel är verklig kallar han sitt nya album, ett album som kanske inte har det mest intressanta skivomslaget jag sett men det är trots allt det som finns innanför omslaget som räknas och med tanke på Cafferys bakgrund finns det väl ingen anledning att tro att albumet skille vara annat än bra, eller?

Känner ni till Savatage eller dess medlemmars olika soloalster, i så fall kan ni enkelt föreställa sig hur detta album låter, det har en stark känsla av Savatage kan jag tycka när jag lyssnar på albumet. Heavy/power metal, med progressiva undertoner, traditionellt men ändå på något sätt nyskapande. Snyggt producerat och varierat, kanske inte så värst dramatiskt men djupt och med en positiv känsla. Caffery sjunger också väldigt bra på detta album, hans röst passar väl in i ljudbilden som jag tycker känns upplyftande, positiv och väldigt intressant. En riktigt bra produktion kan jag konstatera och ett album som inte är för långt i förhållande till variation och speltid, det bör vara intressant från start till avslut för den som uppskattar musik av denna typ.

Bra, utropstecken – det är ett enkelt sätt att beskriva detta album. Det är just vad det är, bra! Vi erbjuds förträffliga låtar varierat med riktigt bra låtar, ett sofistikerat album som bör tilltala fans av Savatage och de album som följt i Savatages kölvatten såsom Olivas och Zak Stevens soloalbum. Mig tilltalar det definitivt med en genomgående hög kvalitet på låtarna och med några låtar som står ut ännu mer, på det sättet måste jag tillstå att det blir ett riktigt tilltalande album. Dock kanske man kan se det som lite negativt att Caffery spelar vidare på vad Savatage och dess sångare skapat tidigare, det känns inte som att det bryter någon direkt ny mark i det begreppet även om stilistiken endast påminner om en liten andel av en stor genre. Om man gillar den typen är det dock svårt att se det som något särskilt negativt om jag ska vara ärlig och när det dessutom är riktigt bra är det än svårare.

Och som jag redan varit inne på är alla låtar väldigt bra, jag ser inget spår som står ut i negativ bemärkelse. Däremot står titelspåret, Damned if You Do, Dead if You Don’t samt Death by Design ut i positiv bemärkelse – dessa spår är alldeles förträffliga och gör att man gärna vill spela albumet igen. Jag tycker att Chris Caffery definitivt är värd din uppmärksamhet för en stund, detta är definitivt ett album som förtjänar att spelas och avnjutas. Det är riktigt bra.

HHHHHHH