Avoral
The War is not Over

Kriget är inte över, påstår italienska metalbandet Avoral i titeln till sitt debutalbum. Vilket krig? Kriget mot terror? Kriget mot sjukdomar? Kriget mot bävrarna? Andra världskriget? Falklandskriget? Det har förekommit många krig genom mänsklighetens historia och krig tycks vara vad bandet gillar att fokusera på. Det är en kvintett som turnerat med storheter som Dark Moor, Haggard, Furor Gallico och några till, nu har de fått för sig att det är dags att erbjuda världen sitt debutalbum som det kallar The War is not Over.

Episk power metal sägs det och bandet involverar lite klassiska element i sin musikaliska skapelse, det kanske är nog för att göra det episkt. Det är ganska typiskt stiliserat för genren rent musikaliskt och även sett till ljudbilden. Sången däremot, den har jag inte mycket till övers för, Frank har en fruktansvärd sångröst som inte alls gör musik av den här typen rättvisa. Han låter ointressant och monoton, de har lite vrål här och där också bara för att krydda anrättningen. Sju spår och 40 minuters musik är vad albumet har att erbjuda för den som vill ta sig tid att lyssna.

Jag rekommenderar dock att ni undviker att göra det, det finns betydligt mycket bättre saker att göra med sin tid än att lyssna på ett album som detta. Det är bland det sämsta jag hört i power metal-genren – inte för att de musikaliskt vandrar i extremt upptrampade spår utan främst på grund av att sångaren är en av de sämsta jag någonsin hört, hans röst är bara bedrövlig och jag funderar ibland när jag lyssnar på om inte jag till och med hade varit ett bättre val, men det hade ju inte hjälpt eftersom min sångarförmåga är usel den också. Skillnaden är väl att jag är medveten om det. Denne Frank borde sparkas ur bandet omedelbums, jag gillar inte att skriva skit om folk och jag känner inte denne Frank han kanske är fantastisk låtskrivare och person men hans sångröst är likförbannat en av de sämsta jag någonsin hört och det skadar ju bandets musik som i grund och botten inte är lika dålig.

Bäst är Dark Caves Melody som jag faktiskt tycker är en bra låt, men så är den instrumental och jag slipper genomlida Franks sång under ett par minuter, något som bara kan beskrivas som positivt. De har några bra idéer men de lyckas inte förmedla dem på ett lämpligt sätt, ett sätt som kan göra deras musik värd att lyssna på. Jag har faktiskt svårt att tänka mig att någon kan gilla detta, inte ens genrens mest inbitna fans kan ha överseende med ett så tråkigt album.

HHHHHHH