Ash Is A Robot
Sympathetic Vibration

Ett band med ett så kallat NSS-namn, alla som har någon allmänbildning inom populärkultur vet precis vad jag menar med den saken. Detta är portugisernas andra release och det är en EP om sex spår där det mesta är akustiskt, allt utom inledande spåret faktiskt. Sa jag tråkigt skivomslag`? det är i alla fall vad det är men förutom det; vilka intryck kan vi tänkas finna på denna nya skiva från kvartetten?

Post-hardcore sägs det, det kanske är sanning. Ganska medryckande och ganska poppig hårdrock inleder detta album innan vi får akustiska spår som också är ganska lätta att ta till sig för den som gillar poppig musik. Kanske att de jagar en lite för bred publik och glömmer bort att det lättillgängliga inte alltid är det bästa, det kanske passar för flest men samtidigt inte riktigt bra för någon. Det är dock snyggt producerat och bandet visar upp god kompetens i sitt musikskapande, de visar också förmågan att skriva musik som jag tror kan tilltala en väldigt bred publik.

Bra EP, 22 minuter av ganska sköna spår och kompentent musicerande. Man tar lätt till sig dessa låtar och sjunger med lite i vad man hör, det finns dock ett litet aber. Ett aber som säger att lika lätt som man tar det till sig, lika lätt tröttnar man och inser att det saknas den där lilla sista spetsen som gör en bra skiva till en riktigt bra skiva. Det känns som att albumet är en aning för försiktigt och för kommersiellt för att fungera i det långa loppet, vad som börjar bra känns tradigt mot slutet och även om jag gillat denna EP så känns det ganska skönt att nu få lägga den till handlingarna.

Inledande Sleep Paralysis är höjdpunkten men det är överlag en skön liten EP som dock hade kunnat ha lite mer spets och lite mer dynamik, det känns lite som att bandet inte riktigt når sin fulla potential här.

HHHHHHH