Apneica
Pulsazioni... Conversione

Italienskt band, som ni kanske redan kunde avgöra på titeln. Snyggt skivomslag, oroväckande logotyp, intressant utseende på det hela taget. Kvartetten har hunnit med ett album som släpptes 2011, nu är det dags för något nytt, en liten EP som skivbolaget kallar en brilliant snickrad liten juvel som tar mänsklighetens styrkor och svagheter och skapar ett musikaliskt och lyriskt koncept kring dessa. De vänder sedan på det hela och ger vattnet en karaktär av mänsklig resa, allt i form av gotisk metal och skivbolaget fortsätter sedan med att räkna upp diverse band och så vidare. På något sätt känns det ganska lyckligt att jag inte läste promotexten innan jag gav mig i kast med detta alster då jag tror att det hade varit lite negativt för minn upplevelse av albumet.

Det första som slår en är en atmosfär, en känsla av flöde, som att vara i naturen. Det varvas mörker och ljus, vemod och glädje, vrål och klarsång. Lyriken framförs på italienska, vilket jag tycker fungerar väldigt bra i detta sammanhang. Vrålsången är inte så värst bra, klarsången har en skön känsla och jag tycker att det som helhet är väldigt bra producerat, ljudbilden har en episk, dramatisk känsla som tar en på äventyr snarare än ger känslan av att man lyssnar på ett par låtar. Ganska mastig ljudbild och egentligen är det väl ganska typisk för den här typen av gotisk metall, ni som hört de liknande banden kan göra er en ganska god bild av hur det låter utifrån dem. Tempot är inte så högt och de fyra låtarna denna EP har att erbjuda bjuder inte på någon överväldigande variation och som ett tips till bandet kan jag bara säga att det gör det inte speciellt unikt att skriva italiensk lyrik till för genren typisk musik – det åldras ganska snabbt om man säger så.

Ganska bra EP är det, sköna låtar, bra känsla och atmosfär. Jag saknar dock djupet, livslängden i det då jag tröttnar ganska snabbt, speciellt på vrålsången som håller ganska låg klass. Det känns som att de hade varit mer betjänta att skriva ett album under detta koncept då de hade tvingats till lite mer dynamik och lite djupare eftertanke vilket jag tror hade gynnat helheten. De fyra låtarna vi får på denna EP är en god start, krydda dem sedan med tre lite mer avvikande låtar och du har ett album av riktigt bra klass. För fans av genren tror jag säkert att detta kan vara ett gott alternativ, jag tycker att det är ett ganska kul alster även om det inte får mig att hoppa högt av glädje men det är definitivt ett bra alternativ för den som vill ha något skönt att lyssna på under en stunds avkoppling. Synd på vrålsången dock för den sänker verkligen helhetsintrycket.

In Orbita är det mest intressanta spåret på denna EP, här tar de faktiskt ut svängarna lite och det blir därför inte helt förutsägbart. Det är något mer av denna EP skulle behövt men därmed inte sagt att den inte duger för det gör den, speciellt för den som har en förkärlek till musik som denna. Jag tror inte att man blir överdrivet besviken om man införskaffar denna EP, det finns väldigt mycket positivt med den och jag tycker att detta band har mycket att erbjuda. Problemet kan vara att de inte står ut tillräckligt mycket från sådant som redan finns och att vrålsången faktiskt är ganska dålig, men ni som gillar de liknande banden kommer nog finna detta intressant.

HHHHHHH