Abstracter
Wound Empire

Ett band som kallas Abstracter har under två år i nästan total avskildhet knåpat samman ett album, en fyrtiofem minuter lång hallucinatorisk resa in i en skrämmande ödemark i komplett mörker. Det låter ju dramatiskt och spännande, och mörkt. Skivomslaget är snyggt och spännande, det har en dramatisk känsla av mörker och färglöshet. Personligen har jag många erfarenheter av mörka band med snygga omslag som sedan levererat ett trist, grått mörker, detta band jämförs med flera av dessa band i pressinformationen som kom med albumet. Erfarenheter av sådant är en sak, men det behöver ju inte betyda att albumet är på det sättet, men det talas mycket i svartmetalltermer som avgrunder, mörker, ödelandskap, soniska paletter innehållandes massiva riff och så vidare – det är lite oroväckande.

Och att det handlar om svart metall är det inte någon tvekan om när man inleder sitt lyssnande på detta album, sådär gammeldags – inte speciellt snabbt och det hela känns lite tamt. Produktionen känns uråldrig, färglösa riff, färglös sång, grått är vad jag gärna tänker på när jag lyssnar på detta album. Lite släpigt och ganska monotont måste jag påstå att det är, sången är tragikomisk på samma sätt som vi brukar höra från svartmetallgrupperingarna. Det saknas lite djup på detta album, fyra långa låtar som klockar in på trekvart och är åtminstone i någon grad hallucinatoriskt och mörkt såsom påstås i pressinformationen. Kanske inte vad jag skulle kalla vare sig en modern eller bra produktion men det är faktiskt möjligt att skapa något spännande av mindre kvalitativa element.

Men det är inte speciellt spännande och det är inte heller speciellt bra, jag saknar djup och dramatisk röst. Musik som denna kan faktiskt vara bra, deras hypnotiska ljudbild skulle kunna fungera utmärkt för att bjuda på en gråskalig produktion av högsta klass men detta blir för monotont, det finns ingen dynamik eller djup och det gör att jag snabbt tröttnar på detta album – jag hittar ingenting att gripa tag i, ingenting att ta fasta på så albumet rinner snabbt ut ur mitt medvetande och mina tankar transporteras till nästa album. De har en del positiva drag men som helhet når de inte fram med detta album, jag tröttnar fort och tappar intresset ännu fortare.

Abstracter är väl okej på många plan, och de kan säkert tilltala fans av de liknande banden och band som liknar dessa. Jag skulle dock ha velat ha lite mer djup och mer drama än vad jag får, jag saknar något. Det hade kanske inte varit så tokigt om det funnits något spår som stack ut lite, något som bröt mönstret men det gör inte det. Okej men tråkigt är nog mitt bestående intryck av detta såriga imperium.

HHHHHHH