Zelorage
So You're a Mess

Australien är ursprungsland för Nu-metalbandet Zelorage som nu släpper sitt tredje album, ett album vars omslag vittnar om viss psykisk förvirring. Kanske handlar det om depression? Det är bandets tredje album, det första jag stiftat bekantskap med. Så du är en röra kallas albumet om man översätter dess titel och det är ett album med en diger låtlista, hela femton låtar får vi som fått nöjet att stifta bekantskap med detta album.

Som jag nämnde så handlar det om klassisk Nu-Metal med mustiga riff, lite pratig sång en hel del rejäl distortion på gitarrer och även lite förvrängd sång. Om ni hört band som de liknande banden har ni en ganska bra referensram för hur det låter. Det är ganska mycket tugg, inte överdrivet mycket variation över de femton låtarna och speltiden är långt över timmen vilket känns väl tilltaget, kanske borde de ha rensat en aning i låtmaterialet. Älsklingsmord efterlyses om man så säger. Slafsigt blodiga sådana hade nog behövts för hur jag än vrider och vänder på det blir albumet alldeles för långt och det är alldeles för lätt att tappa fokus mot slutet av skivan. Produktionen känns inte heller riktigt toppklassig, det känns som något som är ett decennium gammalt. Inte riktigt vad man vill höra från ett nytt album.

Kanske skulle de åtminstone försökt att bryta lite ny mark och inte bara trampa på i hjulspår många redan trampat i tidigare. Det är inte dåligt, ibland rockar det ordentligt fett men oftast blir det blaha, jaha, eller bara en enkel axelryckning. Det lyfter aldrig - detta på grund av att det saknas en riktigt hitlåt, något som kan fånga mitt intresse. Det är ett album som aldrig lyfter, lite som ett ryskt flygplan dvs att det har en förkärlek till marknivå även om de kanske kraschar mer än de misslyckas att lyfta. Nåväl, det är ett album som tar alldeles för mycket tid i anspråk och ger alldeles för lite tillbaka, jag har svårt att se vem som ska gilla detta, det finns ju så mycket bättre skit för Nu-Metalfanatikern att sätta tänderna i.

Dirty Curls och Cavity är väl det som kan kallas albumets höjdpunkter även om höjdpunkter kan vara att ta i, men det är albumets bästa låtar. Men det är ett album jag inte kan rekommendera, fans av genren kanske inte helt ska avfärda det utan att höra men jag tror inte ni ska göra er några större förhoppningar.

HHHHHHH