Scream Your Name
Face to Face

Skrik ditt namn heter ett Schweiziskt band som vägrar falla in i ett fack, åtminstone om man ska tro pressinformation som dock avslutas med att konstatera att schweizisk precision inte är någon kliché. Ambivalens kan det stavas i denna presstext för fack som post-hardcore, metalcore, alternative, rock och elektroniskt är alla genrer som droppas på rad när man läser det lätt violetta pappret från promotionbolaget. Och varför inte? de skriver trots allt det viktigaste också om att detta är bandets andra album, deras självbetitlade debut släpptes för en internationell publik förra året och ska ha uppmärksammats en del. De sägs jobba disciplinerat och hårt för att nå sitt mål, skivomslaget tror jag dock rafsades ihop på en kvart eller så.

Poppig modern metal där det blandas klarsång och vrålsång är vad det handlar om, enkelt uttryckt. De bygger gärna sin musik på medryckande inslag, ibland verser men oftare refränger. Klarsången känns väldigt medryckande och harmoniserar väl med vrålsången, något som inte alltid är fallet då det känns som att det lite slumpmässigt varieras. Bra produktion, modern och snygg ljudbild och en väldigt varierat historia över dussinet spår och någonstans runt 40 minuters speltid. Nu är jag kanske inte direkt jätteinne i denna genre så jag kan ha fel, men jag tycker att det känns ganska fräscht då de bygger mer på poppiga inslag än band i genren oftast gör.

Jag hade inga större förhoppningar när jag tryckte in detta album i CD-spelaren i bilen men ibland blir man positivt överraskad. Inledande In Reverse startar med sång direkt från första sekund och drar upp ett högt tempo, något detta album ofta bjuder på (högt tempo alltså). Jag tycker att de har bra pondus i musiken och ett bra driv rakt igenom albumet, men de bjuder också på andhämtningspauser vilket ger albumet en väldigt dynamisk känsla. Jag tycker att det fungerar riktigt bra från inledande ton till avslutande ton med några riktigt minnesvärda inslag under resans gång. Imponerande.

Jag har några riktiga favoriter på detta album, inledande In Reverse som kickar igång direkt är riktigt vass till exempel. Jag gillar hur de går rakt på sak, precis på samma sätt som de bästa punkbanden. Sedan har vi tionde spåret Thank You som har en alldeles underbart klichémässig refräng som sparkar skiten ur det mesta. Jag gillar också sjunde spåret With or Without You som inte är en cover på U2s låt med samma namn. Men albumets alla låtar är av hög kaliber och ingen går av för hackor, därmed sagt att det är riktigt jävla bra!

HHHHHHH