Rik Priem's Prime
s/t

En belgisk ordvitsare vid namn Rik, han har gott om pengar så han borde inte behöva sälja skivor för att tjäna pengar. Frågan är då varför släppa ett album till massorna? det skulle inte jag gjort om jag inte behövt tjäna tillbaka pengarna jag lagt ut för att skapa albumet. Men låt oss inte snöa in oss på herrns pengar eller ordvitsande, denna Rik Priem’s Prime är debutalbumet och medverkande på detta finns kända rockers, såsom en ödla som sångare. Drakar på ett blått omslag, det ser inte speciellt intressant ut men en recensent kallar det mästerverk så kanske kan det vara intressant ändå. Den recensenten ljuger dock.

Musikaliskt handlar det om metal/hårdrock med melodiös framtoning, medryckande refränger avlöser varandra. Det är tydligt fokus på gitarrmelodier och sådant. Ingenting nytt här, ungefär som AOR men ganska mycket tyngre än det brukar vara. Jag sitter och väntar på något som indikerar att vi inte är på åttiotalet, jag hittar inget. Så för den som längtar efter ny musik kan jag rekommendera ett annat album. Speltiden är också lång då de tretton spåren lätt knäcker 50-minutersgränsen och ligger faktiskt nära timmen. En timmes speltid är att ta i ordentligt för ett album där de flesta låtar är ganska lika varandra, variationen är inte den största jag noterat på ett album.

Schysst album, en timmes tidsfördriv men inget som snurrar på repeat då det blir tjatigt i längden, ganska snabbt. Det finns schyssta låtar, melodier, hygglig energi och så vidare men ingenting som någonsin kommer att gå till musikhistorien då det släpps minst ett album av samma stil och karaktär som detta album varje vecka så när året är slut finns femtiotvå album näst intill identiska med detta album, och jag kan garantera att det inte släpps 52 mästerverk varje år. Kanske ett och detta är inte det.

Spår fem Blindfolded och spår sju Flirting With an Alien är albumets två höjdare, det är bra låtar. Inte alltför imponerande kanske men det är bra låtar, kul att lyssna på. Jag gillar att lyssna på albumet även om inget med det går till historien, inget kommer att hamna på min topplista över årets vassaste låtar/album. Det är ett okej album, väl värt att titta på även om jag inte tror alltför många blir alltför imponerande. En okej debut, ett album för melodirockaren, någon kommer också att tycka att det är ett mästerverk även om jag inte räknar mig till denne någon.

HHHHHHH