Obtruncation
Abode of the Departed Souls

Tracks
1. Abode of the Departed Souls
2. Guru
3. Scourge of a Dying World
4. Slitting 16
5. The Presence
6. The Wild Chase
7. Callous Concept
8. Soil of Disease
9. Winged Death Upon Earthly Life


Band:
Bruno - Guitars
Anton Visser - Vocals
Martin Steigenga - Drums
Luc van Ravels - Guitars, Vocals
Jay Dijkstra - Bass


Discography:
The Callous Concept (1997)


Guests:


Info:

Released 2014-11-03
Reviewed 2014-11-21

Links:
obtruncation.com
myspace
vic records


Hmmm, det här måste vara någon form av gammelmodig dödsmetall av det mer primitiva slaget - så tänkte jag när jag såg omslaget på detta album. Det är det holländska bandet Obtruncations andra album, det förra kom 1997 så de kan knappast misstas för att vara det mest flitiga bandet jag stött på. De har trots detta varit aktiva under hela denna tid då vi inte sett dem släppa album och nu skall de vara tillbaka mer brutala än någonsin. Låter det lockande? Då kanske du ska läsa vidare.

Gammelmodig dödsmetall av det väldigt brutala slaget, åtminstone ur en kategoriseringssynpunkt. Brutalt betyder vrålande sång av det monotona slaget, tunga riff, blastbeats och allt det där. Knappast något överraskande stilistiskt sett. Hypersnabba blasts, ultrabrutal sång samt mördande riff och harmonier - det påstår skivbolaget. Kanske för den som kan uttyda nyanserna i något som låter som en vägg av ljud med lite grymtande gutturala sångarläten. Ingen variation. Det låter väldigt omodernt och inte mycket skvallrar om att det är något nyproducerat och nu när jag skulle skriva denna recension och såg att Vic Records stod bakom den trodde jag först att det var ännu en av dessa icke-noterade album som de grävt upp i någon skrothög någonstans. Tji fick jag där, det är ett nyproducerat album med sansad speltid om just över halvtimmen.

Kul dock att speltiden är det enda som känns sansat, resten av albumet känns mest som läten och den utlovade brutaliteten… den lyser med sin frånvaro - faktum är att min katt Pepper är betydligt mer brutal än något detta band har att erbjuda. Stora starka holländare med små svaga musikaliska ambitioner kanske. Men visst, det är inte helt uselt, det är väl egentligen inte ens riktigt dåligt utan mer intetsägande och profillöst. Mer en gäspning än en kaskadspyeframkallande banan, ett album som kommer att gå onnoterade förbi så ett tips till Vic Records är att plocka fram det sådär om 20 år och släppa den igen som ett sådant där band som ingen märkte första gången.

Nu kanske jag låter lite taskig, jag respekterar alla skivbolag och deras musik, även deras tanke men det betyder inte att alla produkter eller ens några av deras produkter är bra. Det här albumet är ett sådant, det är ett album som inte låter nytt eller fräscht som inte har något intressant att erbjuda och du måste uppskatta den här typen av musik för att få ut något av detta. Vad mig anbelangar hade Obtruncation gärna fått ligga kvar under den sten de vistats under sedan 1997, det behövs inga fler primitiva dödsmetallalbum - världen är mättad på den fronten. Inte direkt dåligt men nej tack!

HHHHHHH

 

 

Label: Vic Records
Tre liknande band: Arminius/Reign of War/The Nefarious Integration
Betyg: HHHHHHH (3/7)
Recensent: Daniel Källmalm

read in english