Lord Volture
Will to Power

När Lord Volture sade att vi aldrig skulle ropa varg kunde jag instämma, låt vargarna äta upp alla varghatare och deras barn. Nu har de en vilja att nå makt, något jag inte bryr mig det minsta om, mer än att ha makt över mitt eget liv förstås. Senast det begav sig tyckte jag de hade något men blev lite långrandiga med över en timmes speltid, nu är jag mer uttråkad av deras fullständiga brist på egen identitet. Riff stulna från Judas Priest, sångare snodd från Iced Earth och så vidare. Till och med omslaget känns stulet, Primal Fear har ju omslag som går i den riktningen och de är ju inte direkt kända för sin Judas Priest-soundalike. Hmmm, holländarna tycktes ha potential senast, nu tycks de alltså sakna identitet.

Power-/Heavy metal med lika delar Judas Priest som Iced Earth med inslag av diverse andra akter i genren. Ingenting bland de nio spåren känns som något Lord Volture själva hittat på, de har suttit och lyssnat igenom sina skivsamlingar och nickat instämmande med riff och låtdelar de gillat och sedan pusslat det samman till en egen version av dessa. Om du lyssnar riktigt noga kan du nog också härleda det mesta till album från välkända band och låtar/album. Standard heavy metal produktion, inget som direkt glänser eller gör en överdrivet besviken. Ganska typiskt heavy metal album överlag, något som jag inte direkt favoriserar längre då det finns så jävla mycket av det och om det inte står sig starkt ett huvud över konkurrensen är det bara något att kasta i högen av brännbart.

Nej, Will to Power är inget för mig, det staplas kliché på kliché och det känns dessutom som att det hela tas på alldeles för stor allvar. Det blir lite som Manowar, ett band att skratta år bakom deras rygg då de inte förstås hur patetiska de faktiskt är. Metal är inte så himla allvarligt, det är bara musik, världen står inte och faller med en starkt heavy metal-identitet. Bara för att spä på det hela lite till, titelspåret på detta album kan vara det tråkigaste någonsin på ett album ur denna genre. Gäsp! Vart var dessa herrar när identiteter och kreativt tänkande delades ut, kanske försov de sig så att de fick ta skräpet som blev kvar.

Power/heavy metal enligt formatmallen, inga konstigheter, utsvävningar eller fyndiga trick. Det låter som det lät 1982, det låter gammalt och vi har hört det förr. Om du tycker att musik är bäst när den låter som den alltid låtit, då har du ett nytt album att lyssna på om du vill vila dina åttiotalsklassiker en liten stund. Nej, Lord Volture behöver komma med något nytt om de vill vara relevanta i en genre som överbefolkas allt mer för var dag som går. Inget för den som söker något nytt, unikt eller riktigt bra.

HHHHHHH