Hollywood Monsters
Big Trouble

Tracks
1. Another Day In Grey
2. Move On
3. Big Trouble
4. The Only Way
5. The Cage
6. The Ocean
7. Oh Boy
8. Underground
9. Village Of The Damned
10. Song For A Fool
11. Fuck You All


Band:
Steph Honde - Vocals, Guitars, Piano, Bass
Paul Di'Anno - Vocals – track 11
Denis Baruta - Guitars – tracks 5, 9 & 11
Tim Bogert - Bass – tracks 1, 2 & 10
Olivier Brossard - Bass – track 11
Vinny Appice - Drums – all tracks except 7, 10 & 11
Don Airey - Hammond B3 – track 2
Emmanuel Lamic - Drums – tracks 10 & 11
Laetitia Gondran - Drums – track 7


Discography:
Debut


Guests:


Info:

Released 2014-05-23
Reviewed 2014-06-16

Links:
soundcloud
mausoleum records

Hollywoods monstruösa drakar är i stora problem, är det vad detta album vill säga? Kan det användas som en metafor för Hollywood som filmskapare idag? och då menar jag inte för att säga att monsterfilmer är i ökande utan att kvalitetsfilm får stå tillbaka för storslagna ointressanta produktioner, uppföljare, filmer baserade på böcker, filmer baserade på livsöden och filmer baserade på annat, prequels, sequels, remakes och så vidare. Hur många unika filmmanus har blivit film på senare år? Namnet oroar.

Bandet/projektet Hollywood Monsters är annars franske musikern, numer bosatt i Californien, Steph Hondes lilla idé. Till sin hjälp har han lyckats dra till sig rockmusikens svar på Godzilla, King Kong, monstret i svarta lagunen, en T-Rex och så vidare. Han har lyckats skapa sig ett band med monster kort och gott och detta är debuten. Skivomslaget där ikonsika Capitol Records som vi sett förstörd i otaliga Hollywoodproduktioner blir raserad i en monsterkamp får beskrivas som coolt. Filmen King Kong vs T-Rex in LA skulle säkert meritera en satsning på ett par 100 miljoner dollar för att skapa den sortens specialeffektsfulla, meningslösa film som dagens genaration filmtittare tycks söka (åtminstone om vi ska tro vilka filmer som syns och ses av flest).

Parallellerna till filmcheferna i Hollywood kan också dras i det musikaliska då det känns som att vi faktiskt upplevt allt förr. Är det remakes av gamla låtar? är det baserat på gamla låtar? definitivt! ”based on a song by *insert old rock/hardrock band of choice here*” kan nog läsas kring alla låtar. Knappast nyskapande men åtminstone varierat och sånginsatserna är överlag väldigt goda. Produktionen är lite comme ci comme ça för att tala regissörens modersmål för en stund, det låter inte riktigt fräscht och modernt. Det låter som en romantisering av det som varit, av gammal rockmusik som hunnit samla damm i hyllorna hos dess grånande fanskara.

Helt okej att fördriva en stund med, ungefär som en modern blockbuster, det duger att titta på med ena ögat men en närmare granskning avslöjar att det bara är en blek efterapning i koncept av något annat, tillputsat för att det ska vara lite svårare att märka. Ett exempel på ganska slött låtskrivande kanske, även om jag inte säger det som definitivt eftersom liknelse med verkliga låtar eller händelse också kan vara helt slumpmässigt. Det är ett okej album, inget snack om den saken men när jag ska försöka sammanfatta allt känns det lite som MGM, hopplöst förlorat i det förflutna, musikaliskt konkursmässigt utan något nytt av relevans. Det var bättre förr, eller?

Hollywood Monsters känns bara signifikativt för vår värd idag, ett romantiserande och idealiserande av det förflutna, en önskan om att leva i det förgångna. Ett hyfsat bra men samtidigt väldigt tråkigt album som inte visar den minsta känsla av nytänk eller kreativitet, ungefär som de filmer dagens Hollywoodstudior har att erbjuda oss vilket betyder meningslöst dravel i snygg förpackning.

HHHHHHH

 

Label: Mausoleum Records/Rock n Growl
Tre liknande band: Whitesnake/Dio/The Rolling Stones
Betyg: HHHHHHH (3/7)
Recensent: Daniel Källmalm

read in english