Angels or Kings
Kings of Nowhere

AOR Heavens album är antingen väldigt bra eller blaha, det är antagligen fräsch, kul och bra AOR/melodiös rock, eller stereotyp av samma genre som aldrig är dålig men inte heller direkt fantastisk. Detta album har ett omslag som inte vittnar om det föregående. Vi ska dock förstås inte döma efter omslag, detta band har en lång historia som börjar på åttiotalet med ett band som kallar sig AOK som dock aldrig släpper något album trots att de spelar med ganska stora band från den tiden. Bandet försvinner väl men återuppstår senare med ny sångare och såhär närmare trettio år senare får vi så bandets debutalbum Kings of Nowhere. Jag vet inte om man ska ta den historien om ett band från åttiotalet som först nu släpper sitt debutalbum som något positivt eller negativt men det kan ju tolkas som att kärleken till musiken till sist var oövervinnerlig och de var tvungna att ge ut ett album.

Jag personligen visste förstås inget om detta när jag för första gången drog på detta album. Ett album som är standardiserad melodiös rock enligt fastställda format och skapat efter konstens alla regler med medryckande refränger, snygga gitarriff, lite ballader, fler låtar byggda kring ett hitrecept och en sångare stöpt i en form liknande de flesta i den melodiösa rockgenren. Det är inte direkt som att man blir överraskad, det låter mer eller mindre som det ser ut. Snygg produktion, kanske lite väl stereotyp. Inte den bästa sångare jag någonsin hört, ganska karaktärslös och lyckas inte lyfta låtarna utanför någon ram. Inte direkt jättevarierat och ganska långt med nästan en timmes speltid.

Det är inte direkt så att de radar upp fantastiska inslag, inledande Any Other Girl är en typisk AOR-/Melodirockdänga med klämkäck refräng och überlyckligt gitarrlir, sådant som får det att bränna till där nere på AOR-fantasterna. Själv känner jag mig orolig över att resten av albumet ska gå i samma format och vara för långt när jag hör denna låt. Sedan fortsätter det och bandet staplar prylar de kopierat från andra band på varandra, ungefär som någon som kopierat sidor från en bok och lagt dessa i en oöverstiglig hög. Jag blir nästan nervös och rastlös när jag lyssnar på detta, det är som att jag hört allt förr och precis nu innan jag började skriva, när jag kodade ihop denna sida med omslag och allt tyckte jag loggan såg bekant ut, har jag recenserat detta album tidigare. Plötsligt blev det mer déjà vu än Iron Maidens låt med samma namn. Stilen på loggan påminner mycket om Elysions, är det bara en slump?

Jag började undra om detta album var en konspiration, var det folk från andra mer kända band som gick samman för skapa en parodi? Hörde jag inte Jon Bon Jovi där någonstans, var det inte den och den välkända gitarristen och bassisten som hörde där? Har jag inte hört det där riffet förr? Existerar ens de fyra som utgör detta band i verkligheten? Frågorna blev plötsligt existentiella och märkliga så albumet försvann ur mitt medvetande och när det kom tillbaka så tyckte jag att: ”wow, det här lät ju bra.” Men när jag tittade i iTunes visade det sig att jag kommit till nästa album i spellistan, så Angels or Kings lyckades aldrig fånga mitt intresse.

Titelspåret får albumets kalkonomnämnande, även om det inte är lika trist som det på ett album jag recenserade alldeles nyligen. Inget spår står väl direkt ut i positiv bemärkelse utan allt smälter samman till en melodiös rocksörja som rinner av en utan att fastna. Om Angels or Kings vill lyckas behöver de hitta något annat, något som inte låter som en karikatyr av en genre som är så överbefolkad att Manila bleknar i jämförelse. Ni som bekänner er som havandes en AOR-fetish kan ju kolla upp detta band, ni andra kanske ska titta på 220 Volt eller något tidigare släppt på samma bolag.

HHHHHHH