Alien
Eternity

Om man studerar omslaget till detta album är det lätt att få uppfattningen att det handlar om någonting utomjordiskt, namnet på bandet och albumet ändrar knappast den uppfattningen. Alien är annars ett svenskt band, ett band som dök upp på åttiotalet och ska ha varit relativt framgångsrika på den tiden. Detta album nådde upp på listorna nu sådär någon vecka efter att det släppts, tack vare lite fruktbekymmer har jag inte kunnat recensera det tidigare även om jag lyssnat på det massor av gånger nu. Fem album ska de ha hunnit med tidigare, varav det första släpptes 1986. De har dock brutit upp och pausat ett par gånger under resans gång så av allt att döma har det varit ett lite turbulent band, nu är de dock tillbaka med sitt första album sedan 2005.

Ett AOR-Heavenband, det låter som ett AOR-Heavenband. Det handlar om klassisk AOR, melodirock/-hårdrock med starka refränger, mycket keyboards och medryckande melodier. Inga konstigheter, hitbetonad rockmusik helt enkelt. Sångaren är av det klassiska rocksångarhållet, lite hes, hyfsad pondus i rösten och en ganska bärande framtoning som kompletterar den melodiösa musiken väl. Musiken känns som AOR enligt åttiotalsformatet uppdaterat till dagens produktion och du skulle kunna namndroppa hur många större band som helst från den eran som liknande för musiken är inte speciellt unik. Den är dock grymt bra producerad och albumets speltid känns riktigt väl övervägd så till skillnad från en del i genren är det inget man hinner tröttna på första gången man hör det.

Det är faktiskt ett riktigt bra album, visst kan jag efterlysa den där aha-upplevelsen som alltför sällan visar sig i denna genre men det är så bra att jag kan lyssna på det om och om igen ändå. Visst finns det bättre och detta album är knappast en tidlös klassiker men för den som gillar musik av det här slaget är det definitivt ett album man kan spela om och om igen för att det är som jag redan nämnt, riktigt bra. Och du tröttnar inte på det, det håller för många genomspelningar då jag tror jag gjort omkring 35-40 nu och det är fortfarande positivt att lyssna.

Bäst är Love Will Lead Me Home, Summer of Love, de låtar som har lite mer fart och energi. Balladerna som till exempel I Believe är lite väl mycket AOR-kliché och de är låtar jag ibland hoppar över, jag måste också säga att avslutningen hade kunnat vara bättre men överlag är det ett som sagt ett album jag kan rekommendera för att det är riktigt bra och den som är fanatiker av AOR borde älska det.

HHHHHHH