Zar
Live Your Life Forever

Låter spännande, som ett namn på en skäggig herre från planeten Kvark någonstans i en av Andromedagalaxens armar. Han färdas med sitt lilla skepp och sin patetiska besättning till diverse platser i nämnda galax och stöter på olika saker, varelser, problem och så vidare. Det skulle kunnat ha varit något sådant men Zar är också ett rock/metalband som levde från 1990 till 2003 när det gäller skivsläppande och det album vi fått på vårt bord nu är bandets debutalbum som innefattade en av Uriah Heeps många sångare, John Lawton som var I Uriah Heep under tre år eller något sådant, inte en speciellt långvarig medlem i det grymma brittiska bandet. I Zar var han med och gjorde detta album och gästade även på något av de efterföljande så han var inte speciellt långvarig i Zar heller.

Detta album släpptes 1990 och följder en tradition av melodiös hårdrock som var populär under åttiotalet och som mer eller mindre dött vid tiden för albumsläppet, till förmån för skit som Nirvana och allt det där tramset. Det hörs att albumet härstammar från för länge sedan, redan när jag först hörde det reflekterade jag över hur gammal det lät. Produktionen känns utdaterad och albumet känns lite som att tiden kommit ifatt det för länge sedan, det känns som ett album som är gjort för sin tid och egentligen inte har mycket till plats i en annan tid. Sången låter dock väldigt bra, låtmaterialet i sig är ganska medryckande och så men i jämförelse med allt recensionsmaterial jag arbetar med känns det undermåligt producerat och det är något som inte går att komma ifrån.

Inledande Heart of the Night är riktigt bra tycker jag, en recensent jag läste påstod att det kanske var den bästa låten som någonsin skrivits inom den medryckande rockstilistiken vilket är fullständigt struntprat. Det är en bra låt men knappast bland det bättre jag hört inom medryckande rock, någonsin hört Shot från W.E.T.s senaste album? jag kan nämna massor av medryckande rocklåtar som är bättre. Det är ändå albumets bästa låt, de andra känns hyggliga också men det griper inte tag i mig och framförallt tröttnar jag snabbt på ljudbilden som är förskräckligt utdaterad hur jag än försöker vrida och vända på det.

Ett album som säkert var väldigt bra på sin tid men på alla sätt känns det som att det hade sin tid och att det inte längre är lika intressant, om varför det återutgives kan jag bara spekulera och har inget bra svar på det. Grym inledning, kanske inte lika bra som helhet men om du gillar melodirock/metal som låter som den gjorde för runt 20 år sedan kanske det är något för dig.

HHHHHHH