Wastefall
Meridiem

Grekiska Wastefall är tillbaka med en EP i sydlig riktning, en som markerar deras comeback efter sju års tystnad. Tre album har dessa herrar mäktat med i det förgångna men de valde att avsluta bandet 2008 på grund av personliga skäl som de skriver i presstexten, de kunde dock inte hålla sig borta från musiken på grund av att de fortfarande brann för den och valde alltså att återförenas och nu får vi se det första livstecknet efter denna återförening. Meridiem heter EPn och den är begåvad med ett riktigt snyggt skivomslag, frågan är om dessa progressiva rockare/metallare begåvar EPn med lika snygg musik.

Varierad musik har de åtminstone att erbjuda, väl producerad sådan. Progressiv rock- eller metalmusik är vad det handlar om, hyfsat komplext och gjort för den mer tänkande lyssnaren. Inte överdrivet tungt och inte överdrivet komplext men med ganska skön atmosfär även om jag tycker att det känns lite osammanhängande. Det är lite som att låtarna inte riktigt hör ihop. Det är inte så att det är som att låtarna vore gjorda av olika band men kanske som att de skapats för olika tidpunkter och album. Låtarna bygger på starka riff och medryckande refränger, men också snygga lite mer komplexa strukturer och intressanta atmosfärer. Sångaren är hyfsat bra men inte alldeles fantastisk, han fungerar dock väl för denna EP, en EP som för övrigt spelas i nästan 30 minuter på sex spår.

En bra EP tycker jag, dock lite för osammanhängande för att nå de riktigt höga höjderna. Den ger ett lite fragmenterat intryck men ett positivt sådant får jag ändå säga, jag har inte hört bandet tidigare så jag kan inte jämföra med det men här finns definitivt saker som intresserar och det borde definitivt väcka intresse bland både band och skivbolag. Kanske inte att alla låtarna är helt fantastiska men de är som jag redan nämnt överlag bra och inget av dem är undermåligt. Det är en fin comeback för detta band och jag måste erkänna att jag ser lite fram emot ett kommande album där de förhoppningsvis kan hålla det mer sammanhängande.

Bäst är definitivt den inledande duon av spår Recycle the Elite och Hearts in the Gutter, det sistnämnda är det jag tycker bäst om på detta album. Här imponerar bandet definitivt men därefter imponerar de inte lika mycket utan de är mest bra spår som kanske inte riktigt bildar den helhet som den skulle kunnat ha. Jag ska dock inte klaga, det är en EP med fem trevliga spår som man definitivt kan lyssna på även om jag personligen mest kommer att hålla mig till de första två spåren. Välkomna tillbaka Wastefall.

HHHHHHH