Pessimist
Death From Above

Bandnamnet på detta tyska band kan knappast beskrivas som optimistiskt, omslaget ser inte direkt ut som ett från ett band med nya, fräscha, spännande idéer utan snarare som ett ganska typiskt thrashomslag. Det är bandets andra album, fjärde om man räknar med demoalbum som de släppt tidigare. De sägs vara ett soniskt angrepp och allt det där, de jämförs ofta med landsmännen i Sodom tycks det och det är inte bara i omslagsstilistik de påminner om de äldre landsmännen. Frågan är dock vad de kan lyckas med när det gäller det musikaliska, de ser inte alltför spännande ut på utsidan.

Deras musikalitet kan knappast heller sägas bryta ny mark inom thrashmetallbranschen. Det är aggressivt, tungt och dramatiskt. Välgjort. Det är också ganska bra producerat och ljudbilden är modern med lite inslag av mer klassisk thrash metall från förr, kanske försöker de ta och överbrygga de två för att skapa något spännande och intressant för alla. Sångaren är en typisk thrashmetalsångare, sådan man kan höra i många europeiska thrashmetalband, inget speciellt på den fronten men det harmoniserar relativt väl med ljudbilden som helhet. Inte så värst varierat. Mest ett frontalangrepp mot en stadig fästning, kanske kommer de inte igenom och sedan kommer motståndarens motdrag, ett flygangrepp. Därav namnet.

Ett ganska bra album trots allt, kanske inget som kommer att gå till världshistorien (hur många gör det?) men ett som definitivt kan lyssnas till både en och två gånger. Kompetent utfört, dramatiskt och tungt men tyvärr är det inte speciellt varierat och trots en riktigt bra avslutning tycker jag att albumet tenderar till att kännas lite segt, även om det är bra. Det största problemet detta band har är dock konkurrensen. Det finns helt enkelt alldeles för mycket musik som denna redan och ett nytt band, ett som vill nå någonstans måste göra mer än ett album som följer formatets regler och gör det bra. De kommer aldrig att klara av att stå ut i en redan överbefolkad genre, detta album är minst lika bra som ”storheter” som Kreators, eller Sodoms flesta album men det räcker inte för dessa fanns långt före och satte an tonen. Det fungerar inte att bara härmas, det krävs något nytt för att denne recensent ska bli riktigt imponerad. Och något nytt tycker jag inte mig finna i Pessimists arsenal, inte för tillfället.

Ett bra thrashalbum, ett jag definitivt kan lyssna till och uppskatta. Det är dock samtidigt ett som får mig att tänka på sådant jag hört tidigare och faktum är att det Pessimist gör nu har redan gjorts förr och eftersom de inte gör det fantastiskt mycket bättre så kommer de få svårt att tilltala någon större publik. Helt enkelt ett bra album men inte ett som kommer att ta dem till några högre höjder. Thrash metalfanatikerna kanske inte håller med mig, de borde de inte göra för att detta är ett bra thrashmetalalbum och det enda som egentligen saknas är en gnutta originalitet.

HHHHHHH