Orchid
The Mouths of Madness

Orkidé, det är ett lustigt bandnamn. Galna munnar är vad deras andra album har att erbjuda. Ett album som ser tråkigt ut på framsidan och ett band som alltför ofta jämförs med Black Sabbath, kan det verkligen vara bra? Det talas om doomhårdrock i sjuttiotalets anda, om ett band som inte stagnerar och så vidare. Märkligt, ett band som inte stagnerar som gör musik i stil med ett årtionde som passerat för flera årtionden sedan. Är inte det ett tecken på stagnation? Eller behöver vi en nytagning av sjuttiotalets doomiga rockmusik, behöver Black Sabbaths gamla skivor dammas av? Kanske, kanske inte men för min del har den stilen av musik aldrig riktigt tilltalat, kanske vore det något för min far att recensera, han gillar gammal Black Sabbathmusik. Dock skriver inte han på Hallowed så jag får ta hand om det.

Jag undrar om inte detta album egentligen spelades in på sjuttiotalet, cirka sjuttiotvå, och sedan glömts för att nu upphittas av ett band som kallas Orchid. Ni som hört Black Sabbath under deras tidigaste era har en bra referenspunkt där för att det låter lite som ett sådant på steroider, lite tyngre och kanske lite mer modernt. Doomig hårdrock, ganska mörk ljudbild med en sångare som uppvisar en mycket nasal stämma, lite grann som självaste Ozzy (mannen med den horribla sångrösten från Black Sabbath). Inte ett speciellt varierat album heller, gammeldags produktion. Det låter ganska daterat. Speltiden är närmare timmen och det märks att albumet är så långt om jag säger så.

Det är inte ett dåligt album, det är dock inte heller speciellt bra. Det känns daterat och framförallt känns det som något jag hört förr, jag gillade det inte då och jag är ingen större fanatiker nu. Det låter tråkigt, billigt, trött och fantasilöst måste jag också säga, inte så dåligt som det ser ut från omslaget men som jag redan noterat är det inte heller speciellt bra. Om ni gillar Black Sabbaths tidigaste album och liknande musik är jag säker på att ni kommer att finna detta ganska spännande också, för min del är det dock svårt att se någon större vits med detta album. Allt detta album har att erbjuda har gjorts förr och då gjordes det bättre.

Inte mycket mer att säga egentligen, ett album för nostalgikerna. Lever du under illusionen om att det var bättre förr? då har jag albumet för dig, detta är definitivt ett album för den som tycker att nuet är för komplicerat och att musik skall skapas utan hjälp av datorer. Så, om sjuttiotalet är den tidsepok du drömmer om att se och höra då har du ett album att titta närmare på här. Märkligt är dock att de inte höll speltiden på omkring 40 minuter.

HHHHHHH