Melted Space
Between

Smält rymd, det är vad Pierre La Papes lilla projekt kallas. Senast hade han tydligen en massiv ensemble med sångare för sin metal opera, nu är det dags för detta operaprojekts andra livstecken. En EP som kallas Between som dock är i längsta laget för att vara en EP, speciellt när man räknar in bonusspår. Jag tänker kalla det ett album, om än ett kort sådant. De har några prominenta gäster, främst kanske Liv Kristine vars röst förstås är välkänd i de metalliska kretsarna. Snyggt omslag dessutom, dramatisk känsla från det men också från det musikaliska detta album har att erbjuda.

Det är ett gotiskt metalalbum med ett skönheten och odjuret koncept där vi har en dynamiskt sångarinteraktion mellan främst Liv Kristine och vrålare. Ett dynamiskt album där vackert blandas med ondskefullt, där tempot varieras från balladiskt till ganska mycket upptempo. Mycket bra produktion som skapar denna starka dynamik. Ett album som kanske inte är alltför ordinärt men samtidigt inte drar sig alltför långt ifrån det som är satt som standard, det är spännande och fräscht men samtidigt bekant. Ett intressant album på många sätt, inte som allt annat får vi väl ändå säga att det är. De har många sångare men i ärlighetens namn hörs det inte alltför mycket att det är så många sångare som det är eftersom många låter ganska lika varandra så att rollerna flyter ihop en aning, sagan blir därför kanske lite lidande.

Det här är ett bra album måste jag tillstå, det känns väl inte som en opera eftersom du inte alltid kan uttyda att det är en interaktion mellan olika karaktärer. Dock är det riktigt bra låtar och som ett album tycker jag att detta fungerar riktigt bra, det är ett skönt dynamiskt album som håller mig intresserad från start till mål, kanske att det avslutande spåret är lite sisådär och halvt ointressant så det slutar på ett mindre lyckat sätt. Men överlag är det väldigt bra album som definitivt bör intressera den som uppskattar bra och intressant musik. Musik som inte låter som allt annat.

Bäst är den inledande låten Dying Legend tillsammans med det nionde spåret Dante’s Memory. Dessa förgyller verkligen lyssnarens upplevelse av detta album, men förutom avslutningen är väl inget spår direkt ointressant eller undermåligt. Så vi får definitivt ett ganska kul album, ett som jag definitivt kan rekommendera för alla som gillar intressant musik.

HHHHHHH