Lord
Digital Lies

Tracks
1. Incipio
2. Betrayal Blind
3. Digital Lies
4. Point Of View
5. Walk Away
6. 2D Person In A 3D World
7. Final Seconds
8. The Last Encore
9. Because We Can
10. The Chalkboard Prophet
11. Battle Of Vanadium
12. Footsteps in the Sand (bonus)
13. The Richest Man (bonus)


Band:
LT – Lead Vocals, Guitars, Keyboards
Andy Dowling – Bass, Backing Vocals
Mark Furtner – Guitars, Backing Vocals
Damian Costas – Drums, Backing Vocals


Discography:
Return Of The Tyrant (EP, 2010)
Set In Stone (2009)
Hear No Evil (EP, 2008)
Ascendence (2007)
Live At The Metro (live, 2006)
A Personal Journey (2003)


Guests:
Jack Fairweather – Voice Actor: Evil Doctor (Incipio, Digital Lies)
Luke Reeves – Voice Actor: Narrator (Battle Of Venarium)
Amylea Griffin – Voice Actor: Victorian Stage-hand (The Last Encore)


Info:
Cover art by Felipe Machado
Produced by Lord Tim

Released 2013-02-22
Reviewed 2013-04-14

Links:
http://www.lord.net.au
myspace
youtube
soundcloud

Australiska bandet Lord är lite av en spinoff av australiska bandet Dungeon skapat av sångaren Lord Tim som fått nog av Dungeon efter några medlemsbyten 2005 men Lord som var ett sidoprojekt fanns redan tidigare än så men Dungeon gav vika för Lord 2005. Antagligen sökte han också ta bandet i en lite mer storslagen riktning än den episka power metal som Dungeon stod för. Det är tio år sedan Lord släppte sitt debutalbum och detta är det fjärde albumet så det kanske är tio års erfarenhet de firar med detta album, eller en hel massa år om du räknar in Dungeon och deras nio album. Både Dungeon och Lord är band av hyfsad dignitet i Australien som turnerat som huvudnummer där med hyfsat stora band som support, det säger åtminstone pressinfo jag har förstås ingen aning eftersom jag aldrig varit i Australien eller känner någon därifrån så jag får ta deras ord för den saken. Inte för att det egentligen spelar någon roll för just detta album men att Lord är ett band med stor erfarenhet och dignitet kan förstås vara av godo när de skapar musik.

Lord har en ganska unik stil (åtminstone så långt jag hört) inom heavy metal men den är samtidigt skrämmande bekant, tänk er Iron Maiden men tänk er dem med betydligt mer fantasi och skaparlust och lite mindre girighet. Det är så Lord låter för mig, mycket av deras gitarrarbete påminner om det vi hört från Iron Maiden men sedan kryddar Lord anrättningen med lite mer fantasifulla utsvävningar bland annat med lån från diverse andra genrer inom metal och även lite utanför. Deras ljudbild är också större än det mest man hör i genre, pompöst och nästan en aning med känsla av storhetsvansinne. Känslan är dock också ganska mörk, det känns som att albumet bär på ett inre mörker och en motvilja mot den riktning vårt moderna samhälle tar med digitala påhopp och ökad intolerans. Jag har ingen aning om jag har tolkat dem rätt dock eftersom jag inte brytt mig, vad jag kunnat uttyda är att många av låtarna reflekterar över vårt moderna samhälle.

Bra producerat album, sångaren tycker jag håller en god klass och sjunger varierat och passionerat, gitarrerna är lite hårdrocksstereotypiska men ändå bra och passar in väl i bandets musikaliska helhet. En helhet jag tycker fungerar bra och är väl lyssnadsvärd egentligen från start till mål även om jag skulle vilja säga att det är ganska svårt att behålla intresset från start till mål, speciellt om man som jag får lyssna till albumet med två bonusspår. Varför? det frågar du dig kanske och svaret är enkelt, albumet är för långt och för lite varierat för att hålla mig intresserat hela vägen, med bonusspår är det över sjuttio minuter men även utan är det över timmen och det är bara för långt för heavy metal oavsett hur fantasifull och pampig den är.

Hade albumet slutat med The Last Encore hade det varit utmärkt och väl värt fem poäng men instället fortsätter bandet i ungefär tjugo minuter till om du bortser från bonusspåren, och varför? kanske för att de kan, det första spåret efter The Last Encore heter Because We Can och de gör antagligen ett så långt album för att de kan och inte för att de bör. Ibland hör jag från folk att de inte tycker att jag har rätt när jag klagar över en för lång speltid, men ett album bedöms som en helhet där allt ingår och ett album som du vill ska ta slut de sista tjugo minuterna är väl knappast perfekt? Tjugo minuter där man väntar på slutet om man aktivt lyssnar måste väl ändå rendera sänkt betyg? det tycker åtminstone jag så även om jag gillar albumet och kan köra det som bakgrund har jag svårt att stå ut med hela och brukar faktiskt stänga av efter The Last Encore när jag bara lyssnar, det räcker där.

För fans av Lord är det inget snack, det här är riktigt bra, för fans av heavy/power metal är det säkert också ett fynd, personligen önskar jag att man aldrig lämnade vinylstadiet för på den tiden var det sällan problem med att folk inte hade förstånd nog att välja bort tillräckligt mycket. Lord är bra men tyvärr borde de som så många andra lära sig att sålla och rensa då detta album är för långt för att jag ska orka uppskatta det i sin helhet.

HHHHHHH

 

Label: Dominus Records/Infektion PR
Tre liknande band: Iron Maiden/Dungeon/Raven Lord
Betyg: HHHHHHH (4/7)
Recensent: Daniel Källmalm

read in english