In Utero Cannibalism
Sick

Detta sjuka band har ett patetiskt namn och ett inte alltför lovande utseende på sitt skivomslag. Sick är deras tredje album och det är ett som sägs falla inom grindcorekategorin om man ska tro vissa recensioner på nätet. Om man ska tro vissa recensioner på nätet är det dessutom ett bra album, om man ska tro vissa andra är det ett ordinärt album vilket på intetnetrecensentspråk betyder att de tycker att det är dåligt. Så ett album som både gillas och ogillas, frågan är förstås vad vi tycker om detta grekiska band.

Dödsmetall, vrålsång och skramlande kakburkstrummor, instrumentmisshandel. Det är ett album som visar upp aggression, som visar ilska, som försöker skrämma eller kanske störa med sin musik. Det är upptempo och ganska mycket utan direktion och utan melodi. Det känns inte speciellt intelligent, och de talade partierna känns mer tramsiga än förgyllande. Det låter ganska typiskt för ganska traditionell dödsmetall eller grindcore, föga imponerande produktion och mest skramlande oväsen om jag ska vara helt ärlig. Tur att speltiden är strax över halvtimmen så att man inte behöver spendera alltför många timmar på att försöka lyssna tillräckligt på den.

Jag är inte imponerad av detta album, det är typiskt för genren och framförandet är inte det mest imponerande jag någonsin upplevt. Tråkigt är min uppfattning, det är helt enkelt inte ett album som tilltalar mig det minsta och frågan är egentligen om det finns någonting med det som egentligen är bra.

Nu ska vi väl dock tillägga att grindcore och sådant inte direkt är min starkast favoriserade genre så man kanske ska ta mitt omdöme med en nypa peppar om man är fanatiker av den genren. Men jag kan bara konstatera att detta album är sjukt dåligt och jag kan inte hjälpa att jag har svårt att hålla mig vaken när jag hör saker som detta.

HHHHHHH