Gypsy Chief Goliath
New Machines of the Night

Zigernarhövdingen Goliath är tillbaka med sitt andra album ett album som kallas nattens nya maskiner. Jag gillade deras debutalster hyfsat mycket även om det fanns en del jag inte riktigt var en fanatiker av, detta album ser åtminstone annorlunda ut det ter sig lite mörkare på omslaget. Men vad har då hänt sedan förra året då bandet släppte sitt debutalbum?

Egentligen inte speciellt mycket, de har ett nytt skivbolag och deras andra album är betydligt bättre producerat men innehållet är detsamma. Sydstadsklingande stonerrock med lite inavelskänsla, tungt och ruffigt. Också väldigt väl mottaget och kanske välförtjänt för att det är mycket välgjort och om man gillar när blues möter stonerrock kommer man med all sannolikhet älska detta. Åtminstone om man ska tro recensenterna. Tempot är ofta relativt lågt, variationen är inte så speciellt stor men med ett album som inte når trekvarts speltid kanske man kan svälja det. Sången är bättre på detta album, det låter inte som en sluddrande berusad zigenare och det är positivt.

Överlag tycker jag nog att detta album överträffar debuten, dock inte så mycket så att jag vill ge ett högre betyg än då. Känslan är nämligen att det är i stort sett samma sak men lite snyggare förpackat. Jag kan förstås ha fel, men jag har aldrig varit någon större fanatiker av musikgenrer där ordet blues förekommer så kanske har jag inte rätt grundförutsättning för att vara så berömmande som många recensenter jag läste när jag sökte fakta om detta album. Jag kan dock inte se hur detta album kan vara perfekt som någon recensent påstod. Men givetvis är det bra, om man uppskattar musik som denna.

Ett spännande och hyfsat intressant album, dock inte riktigt något som helt griper tag i mig. Första spåret gillar jag, det sätter an tonen bra och är ett bra spår överlag, St Covens Tavern är ett annat riktigt starkt spår som jag gillar. Resten av albumet är hyfsat men ingenting som gör varken till eller från för mig och det känns som ett sådant där album man lyssnar på en stund innan man slänger det på högen av album som troligen inte kommer att spelas mer.

För fanatikern av genren, för dem som inte gillar ”redneckmusik” är det nog ingenting man behöver besvära sig alltför mycket med.

HHHHHHH