Great White
Ready for Rock n Roll

De stora och vita är ett av de där banden där medlemmarna blivit osams och av någon anledning valt att starta ett varsitt band med samma namn, idiotiskt skulle jag vilja säga men vem är jag att avgöra. Jag recenserade något Great Whiteband förra året och det var inte överdrivet bra, detta är en tillbakablick på hur bandet såg ut för några år sedan med Jack Russell på sång då dessa låtar släppts på ett coveralbum tidigare, nämligen Recover från 2002. Dock är låtarna i en lite annan ordning och så vidare, så om det någonsin varit nödvändigt att använda déjà vu i en recension kan detta sägas vara rätt tillfälle. Det är ett ”nytt” album med ny titel och så vidare men alla som hört bandet tidigare känner igen sig, déjà vu är precis vad det är.

Musikaliskt låter det som bluesrockig rock/hårdrock med lite lantiskänsla men också med en ganska varierad känsla eftersom det är en samling covers som dock ändå hålls väl samman av bandets typiska ljudbild. Produktionen känns betydligt äldre än 2002 måste jag säga, kanske 1979 eller något i den stilen skulle jag vilja säga och de låter mer som någonstans i den amerikanska öknen snarare än Los Angeles. Snyggt omslag har de fått i alla fall men på något vis tycker jag inte att albumet har samma bett som omslaget.

Så, inget bett och inte speciellt engagerande heller. Det låter ganska bluesrocktypiskt och inte speciellt intressant egentligen, jag har hört bättre album från svartmetallband än detta. Låtarna är väl inte direkt dåliga men de är som sagt inte heller speciellt imponerande och jag kan inte tillstå att jag kan rekommendera detta album just eftersom det dels redan släppts förr och dels för att det inte är något direkt imponerande i musikväg. Så om du inte är en massiv fan eller hajsamlare bör du faktiskt strunta i detta album för att det är ungefär lika imponerande som den skotska dialekten.

Jag tror inte att jag orkar skriva mer än så, de orkade inte göra någon pressinformation värd namnet så jag orkar inte skriva en längre recension än denna. Det är inte ett speciellt bra album och det är ett ni klarar er utan, tolv spår av déjà vu helt enkelt.

HHHHHHH