Dragon Guardian
Destiny of the Sacred Kingdom

Drakväktare, så kallar sig detta japanska band som leds av en Artur som är modig och kanske även stark. Detta är ett i raden av album de redan fått ut sedan 2007 när första albumet dök upp, detta är en internationell version av ett album bandet tidigare släppt med japansk titel. Snyggt skivomslag som vittnar om episk power metal med inspiration av europeiska och finska storheter. Jag måste säga att det alltid är spännande med musik från udda länder och Japan är definitivt ett sådant udda land. Jag har inte så mycket erfarenhet med japanska band hittills heller men ett par har jag hört så jag kanske kan jämföra lite, men vad ska vi då säga om denna saga?

Det är ganska typisk europeisk power metal med symfonisk underton, lite neoklassiska inslag och barockelement vilket brukar känneteckna europeiska episka power metalband. Det går lite snabbare än de flesta av dessa band och är kanske inte riktigt lika storslaget som till exempel de italienska motsvarigheterna men visst är det stort och pampigt. Det känns som en saga vilket det också är med ett konceptuellt innehåll vilket jag tycker berättas på ett snyggt sätt som dock inte tar för mycket utrymme från det musikaliska för den som inte gillar epos utan bara låtarna. Väl producerat är det också, ingenting att klaga på där utan det känns som en kvalitativ produkt och speltiden är dessutom sansad med 44 minuter fördelade på tio spår.

I mångt om mycket en underhållande och relativt imponerande produktion av episk power metal, betydligt bättre än vad jag tidigare hört från något japanskt band. Kanske är det dock lite väl vanligt rent stilistiskt och tack vare det höga tempot blir det också ganska enahanda sett över hela speltiden. De förlorar lite av det storslagna i det högre tempot och lite grann trampar de i samma fälla som Dragonforce, dock med vettigare gitarrsolon än dessa. Det är således inte så bra som det skulle kunnat vara men visst är det bra och om du gillar power metal har jag svårt att se att du inte skulle underhållas av låtar som till exempel Treasure Land och titelspåret men inte bara det. Det finns inget spår som sänker albumets totala intryck och med hits som Treasure Land blir det ju bara mer underhållande så jag måste bekänna mig positiva till dessa drakväktare trots det ganska löjliga bandnamnet.

Det här är en spännande liten saga om eld och is och den bör definitivt tilltala alla er som tilltalas av power metal med en liten fantasyådra såsom Rhapsody och allt vad de heter. Ett kul album helt enkelt, väl värt att kolla upp för den som uppskattar genren dock kanske inte riktigt lika roligt för resten av befolkningen men fortfarande ett album som klarar godkänt utan problem.

HHHHHHH