Downcast Art
Forbidden Memories

Vi på Hallowed stöter på musik från många hörn av världen och nu för ett tag sedan fick vi ett mail från kroatiska Downcast Art, ett band som onekligen har ett snyggt skivomslag och ett väldigt stiligt skivhäfte. Ett album som ser väldigt intressant ut på utsidan, det är alltid kul med band som förstår vitsen med en bra grafisk profil. Deras musik beskrivs som en reflektion av komplex tematik och motiv som ibland är en gåta till och med för dess upphovsmakare. Symfonisk kvinnofrontad metal med en manlig sångare inslängd för att addera djup i det musikaliska. Det sägs att bandets resa började redan 2005, i slutet av 2011 stod deras debutalbum Forbidden Memories färdigt och nu har det hittat till mig och oss här på Hallowed och nu ska vi se vilka förbjudna minnen vi stöter på.

Downcast Art har att erbjuda den klassiskt kvinnofrontade gotiska metallen med en sopran och en arg herre på sång. Det bjuds på synfoniska undertoner och en del progressiva inslag, om ni är insatta i genren kan ni tänka Epica, After Forever eller Tristania. Det är mycket bra producerat med en ljudbild som rivaliserar de starkaste i genren, 45 minuters speltid på tio spår som inte bjuder på någon överdrivet stor variation sinsemellan. Det är välgjort och känns som en väldigt väl producerad debut, det känns lite grann som att bandet är mer moget än de är och det skulle vara enklare att gissa att Forbidden Memories är ett femte-sjätte album för bandet snarare än de förta eftersom de känns så säkra i sin musikaliska roll och allt på albumet känns väldigt självklart och kompetent genomfört.

Ett bra album skulle jag vilja tillstå, kompetent och välproducerad musik som kommer ett decennium för sent för att verkligen noteras i dag. Holländarna dök upp i slutet av nittiotalet med sin revolutionerande symfoniska gotiska metall med sopransång och vrålsång i kombination. Då var det revolutionerande med sådan musik och den slog mig som väldigt spännande och imponerande men allteftersom fler och fler liknande band har dykt upp har också ribban för vad som är riktigt bra i denna genre höjts ganska ordentligt främst i händerna på band som After Forever och Epica men också många andra intressanta band som dykt upp under det tidiga 2000-talet. Anledningen till att jag säger att Forbidden Memories känns som ett femte-sjätte album av bandet är för att det känns som att de gör allt på rutin och det känns lite grann som att de låter lite för mycket som dessa revolutionerande band en gång gjorde.

Hade detta band dykt upp 1997-98 någonstans hade jag säkert varit väldigt imponerad av deras musik och detta album men det är lustigt vad några år och en massa liknande album och band kan göra och därför känns inte Downcast Art längre lika spännande. Forbidden Memories är helt klart både ett kompetent och bra album som är trevligt att lyssna på och trevligt att ha stiftat bekantskap med men samtidigt är det ett album som hamnar ganska mitt i genren sett till både kvalité och originalitet. De säger sig skriva ett nytt kapitel i sin bok, en helt ny dimension av musik sägs det. Frågan är var denna nya dimension finns, jag tycker mig inte höra den i deras musik, tendenser finns där men musiken som helhet känns som jag redan nämnt lite mitt i genren.

Ett mycket välgjort och bra album som kan placeras lite grann i mittfåran av den symfoniskt kvinnofrontade metallen, jag skulle vilja säga att Downcast Art är ett decennium sena om de vill slå med sin musik. Här finns potential för något spännande i framtiden men Forbidden Memories är inte riktigt på den nivån men håll ett öga på dessa Kroater för här finns stor potential. Detta album hamnar inte bland mina förbjudna minnen, det är för bra för det.

HHHHHHH