David Reece
Compromise

David Reece har förekommit ett par gånger i Hallowed, hans senaste medverkan på Bangalore Choirs senaste album samt ett album tillsammans med Martin Kronlund som varit med och rattat in ljudet på detta album. Annars kanske denne Reece är mest känd för att han medverkat på ett album av Accept. Onekligen har mannen en del erfarenhet och en del kompetens, jag minns att jag gillade Metaphor av Bangalor Choir. Men frågan är om titeln är representativ för albumet, om det är ett album som är en kompromiss eller om det är kompromisslös fantasifull hårdrock.

Hårdrock, melodiös hårdrock, melodiös rock är alla lämpliga sätt att beskriva detta album. Det bygger på melodier och på medryckande refränger samt ett par ballader, Reece har en stark röst, mycket pondus och mycket kraft. Dessutom har han ett mycket kompetent band bakom sig, mycket kompetens och mycket kvalité samlat på detta album. Inte så mycket variation dock och ett stilistiskt ganska förutsägbart album. Välproducerat är det dock och kompetent utför hela albumet igenom, en speltid som når 43 och en halv minut, ganska lagom får jag nog ändå tillstå.

Det är ett ganska bra album, ingenting som verkligen glänser men definitivt ett album som man kan låna ett öra och ryckas med lite sådär lagom. Det sjungs bra, musiken är klassisk, testad under många års tid och vi vet att det fungerar, så också i detta fall. Albumets största problem är nog att det är lite väl mycket utfyllnadsmaterial, åtminstone material som känns som utfyllnad. Det är få riktigt vassa spår, samtidigt är det inga dåliga spår så det kanske inte kan sägas vara dålig. Samtidigt är det kanske inte direkt fantastiskt.

Bäst är Disaster som inleder albumet, kanske det hjälper att få resten av albumet att kännas lite medelmåttigt då det på något sätt går stadigt utför efter det inledande spåret. Detta spår, Disaster är riktigt bra, synd att inte fler spår håller samma klass. Det känns lite som att detta album i slutändan hamnar någonstans mitt i skalan, det är bra men passar nog bäst för lite passiv lyssning som bakgrund när man gör annat. Reece kanske borde sänka takten på sina skivsläpp och satsa på att släppa bättre material mer sällan, detta album är bra men lämnar som sagt en hel del att önska.

HHHHHHH