Coal & Crayon
World Asleep

Kol och krita, det är vad detta tyska band har att erbjuda oss, men inte bara det förstås utan också ett album med spännande musikaliska intryck och sådant. Det gäller åtminstone om vi skall tro skivomslaget som är mycket spännande. Jag skulle egentligen publicerat denna redan igår men tack vare Apples oförmåga att bygga fungerande datorutrustning fick det vänta eftersom Apples ”förträffliga” egna program som till exempel Pages bara kraschade och ledde till en totalkollaps av allt vilket verkar vara något som apple älskar att bygga in i sina maskiner speciellt i sina senare uppdateringar av osx. Tack och lov för att skapare Jobs är död så man slipper fortsätta önska livet ur idioten. Men nog om ett av världens sämsta företag nu, vad ska vi säga om dessa herrar?

Det är den tyska kvintettens debutalbum och de benämner sig själva som progressiv hårdrock och det är väl kanske inte helt åt skogen eftersom de har en del progressiva inslag i talkbyten och melodier. Känns lite grann som ett verktyg och med en sångare som låter sådär amerikansk, en sådan som man ofta hör i amerikanska rockband. Sångaren är definitivt ingenting speciellt, ljudbilden är betydligt bättre än sångaren och kan beskrivas som väldigt kompetent. Jag tycker också att det låter ganska moget och sparsmakat, mindre entusiastiskt än ett ungt och fräscht band. Albumet är inte speciellt varierat tycker jag, kanske är det ljudbilden som gör att det låter ganska jämntjockt, kanske är det något annat för låtarna har hyfsat varierad karaktär men ändå låter det inte speciellt varierat. Albumet är dessutom ganska långt med femtio minuters speltid på de åtta spåren.

Ett hyfsat album, välgjort och det låter bra hela vägen igenom men utan att verkligen glänsa någonstans. Ett album jag uppskattar att lyssna på men som samtidigt aldrig riktigt griper tag i mig, sången är ett stort problem tycker jag då den känns oengagerat och seg. Kanske att det hade varit bättre med bättre sång, samtidigt saknar jag den där låten som kan gripa tag i mig som lyssnare och få mig att vilja spela albumet. Bäst tycker jag att andra spåret Shipwrecked är men det är inte heller ett starkt lysande spår så detta album känns mest som ett som passar precis mitt i skalan. Det är ett som är kul att lyssna på men som inte direkt engagerar i någon större utsträckning.

Coal & Crayon gör helt enkelt ett album som hamnar mitt i betygsskalan, ett bra album varken mer eller mindre helt enkelt.

HHHHHHH