Vertigo Steps
Surface/Light

Svindelsteg är tillbaka med sitt tredje album, ett internationellt samarbete mellan Portugal och Finland med lite inslag av gästsångare från andra länder, kanske inte internationellt men Europeiskt. Det är ett album som verkar fått genomgående positiva omdömen runt om på nätet, och alla verkar överens om stämningsfyllt och atmosfäriskt och sådana saker. Dock tror jag inte att de recenserats av någon egentlig kritiker utan bland de vanliga misstänkta som brukar ge lite saltade betyg, vad jag kan konstatera är att skivomslaget känns relativt spännande och att jag inte vet ett jota om detta band.

Mycket riktigt handlar det om atmosfärisk rockmusik är vad det handlar om, inte speciellt tungt om man ser i ett rent hårdrockigt perspektiv men en del tyngd i ett mer diffust stämningsperspektiv. Det handlar mycket om atmosfär och stämning för detta band, och det i tretton kapitel som avslutas med ett dilemma. Egentligen inte speciellt varierat sett till ljudbilden men det är snyggt producerat och låtarna följer ett ganska logiskt mönster skulle jag vilja säga och skaparna av detta måste onekligen beskrivas som talangfulla och musikaliskt kompetenta och Daniel Cardoso är förstås som ni säkert redan vet en mycket kompetent producent som vi stött på tidigare. Som jag sade, tretton spår med femtiofem minuters speltid allt berättat lite grann som en saga.

Jag tycker ärligt talat att många recensenter har en förmåga att överdriva kvalitén på album som detta, inte för att detta är dåligt snarare tvärtom men samtidigt känns det som att det inte riktigt tar sig någonstans utan äventyret liksom uteblir och på något sätt känner jag mig halvt snuvad på konfekten. Bandet är suveränt, missförstå mig rätt nu, och det de gör är också riktigt bra men låtarna är bara atmosfäriska och ingen av dem är en sådär storstilad berättelse som liknande band i stil med Porcupine Tree eller kanske Fates Warning kan göra och det är det som lite grann saknas, substansen i berättelsen.

Som bakgrundsmusik gör sig Vertigo Steps alldeles utmärkt men att aktivt lyssna på dem har inte jag ut lika mycket av, jag gillar atmosfärerna men det är för få av låtarna som verkligen griper tag i mig. Jag ska dock framhålla Railroads of Life och Schadenfreude som väldigt trevliga spår, det är de spåren jag känner att jag får ut någonting ordentligt av. Det första spåret på grund av det snyggt talade partiet som gör att den här temponedgången som förekommer i för många spår på detta album faktiskt också gör något för låten och inte bara agerar irritationsmoment, Schadenfreude för det trallande som snyggt avslutar den låten. Vertigo Steps skapar musik som recensenter ofta hyllar eftersom det inte är helt vanlig musik och de har tänkt på att skapa en bra atmosfär för sina låtar mitt problem är bara att det känns mest bara som atmosfär och låtarna även om de är bra når inte riktigt fram till mig. Som jag redan nämnt passar detta album utmärkt som bakgrundsmusik eftersom det har en ljudbild och låtuppbyggnad som gör att det inte stjäl för mycket uppmärksamhet från vad man sysslar med, det är utmärkt musik att ha som bakgrund när man till exempel skriver.

Surface/Light är bra men för mig når det inte riktigt hela vägen fram, det är dock en stunds trevlig lyssning.