Undecimber
Seven Nights of Sin

För några år sedan skickade en av medlemmarna i detta band mig lite info om detta band och jag måste säga att jag gillade den musik de hade knåpat ihop då men av någon anledning hade jag inte tid att skriva något om dem då. Nu några år senare fick jag deras debutalbum som visade sig vara släppt redan förra året men det missade jag och dessutom sålde det slut väldigt snabbt. Dock trycktes nya album tydligen och i augusti hamnade en promo i min e-brevlåda. Det är ett svenskt band detta och de har skrivit soundtracket till Åsa Schwarz skräckhistorier eller något sådant och i allmänhet synts lite här och lite där, deras skivomslag är i alla fall ganska spännande och det jag hört av bandet tidigare var förstås väldigt intressant så det var inte utan förhoppningar detta album fick ta plats i musikspelarens ”att recensera”-spellista.

Gotisk metall handlar det om, mörk romantik kan man väl beskriva det tema bandet spelar upp som. Klassisk gotisk metal men med en modern känsla som gör att de ändå inte riktigt låter som allting annat i genren även om det känns väl igen. Sångaren har en klassisk stark gotisk röst som på ett snyggt sätt berättar bandets sagor för oss lyssnare, dessutom är produktionen imponerande och målar upp ett snyggt ramverk för bandets musik. Det är varierat inom ramen för vad de etablerar och låtmaterialet tar oss genom en intressant musikalisk resa om tio spår och cirka 38 minuters musik. Några av låtarna har jag hört innan detta album så det var ett ganska lätt album att recensera ur den aspekten.

Det här är ett väldigt bra album som inte har några svagheter, det är lagom långt med under 40 minuters speltid och det är varierat nog för att vara intressant hela vägen från inledning till avslutning. Dessutom är alla spår på albumet riktigt bra vilket knappast gör saken sämre och ett tag var jag faktiskt nära att konstatera att detta album var värt sex poäng men i slutändan måste jag ändå stanna vid fem eftersom de ändå skulle behöva våga röra sig lite utanför det trygga och beprövade i genren. Visst, det kanske inte är så enkelt att variera sig inom den gotiska genren men problemet är att om jag spelar någon annan gotisk skiva av denna typ, som till exempel ett album med Him eller liknande blir jag inte direkt sugen på att spela detta album efter, det låter trots den höga kvalitén och ett litet spår av individualitet ändå som genren i allmänhet om man börjar jämföra. Men det är förstås att vara lite petig säger du och visst kan jag hålla med om det, det är trots allt bara att inte spela ett gotiskt album innan och detta album blir både åtråvärt att spela och kul att lyssna på.

Att plocka fram ett favoritspår är ungefär lika enkelt som att flyga genom att vifta på armarna, det är omöjligt men Death By Design, Demon My Love, Never Broken, Together in Death, The Wicked, Redemption, Aiming Low, Darkness, Poison Within och Take This Life är nog de som gör starkast intryck. Den örnögde ser förstås att jag räknade upp alla spår och jag måste nog säga att beroende på vilken låt jag lyssnar på är det bästa spåret något av de tio, kanske att Demon My Love och Together in Death är aningens aning vassare än de övriga men kanske inte. Hursomhelst så är det ett väldigt bra album som definitivt är värt att kolla upp och om du gillar Him kan jag bara säga att det här sparkar skiten ur Him så att det räcker och blir över, och sedan lite till. Sveriges bästa goth metalband utan tvekan.

HHHHHHH