Today Forever
Relationshipwrecks

Bastardized Recordings brukar gilla att såga hur skivbolag säljer band som passionerade och autentiska, de säger att detta sägs bara för att fans vill att det ska vara så även om det inte nödvändigtvis är så och ibland kan jag vara böjd att hålla med om sådant speciellt om det står i promoinfon för något gammalt trött band typ Iron Maiden eller något sådant. Sedan går dock Bastardized vidare och säger att Today Forever passionerat framfört sin melodiösa våldsamhet i ett decennium nu och tappar således all trovärdighet speciellt eftersom det är bolaget som kallade Catalepsy nästa stora sak och så vidare. Jag ska dock förstås inte döma ett band efter hur de säljs av sitt bolag, jag brukar aldrig läsa den informationen förrän jag ska skriva min recension och samma sak gäller för Today Forever som är en tysk kvintett som alltså har tio år på nacken nuförtiden och som dessutom listat gästsång från storheter kända från band som Silverstein och Comback Kid som är band de även varit ute och turnerat med om vi ska tro pressinformationen vilket vi förstås bör. Så hur ska vi då tackla detta det tredje albumet från Today Forever?

Kanske som skoningslösa hardcorerytmer mixat med den medryckande karaktären från som fanns i post-punk från förr, något som sällan syns i dagens Hardcorescen. Den första meningen är översatt från pressinformationen och det är så de beskriver Today Forevers senaste alster och det kan väl inte sägas vara helt fel ute faktiskt. Ganska medryckande kan det sägas vara, positiva rytmer och en del energi bjuder tyskarna på, allt förpackat i ett tetrapack av hardcore. Ljudbilden och sången är ganska typisk hardcore och troget genren är låtarna korta och intensiva och albumet når faktiskt bara inom sekunderna från halvtimmen, vilket gör det till ett tidsmässigt kort album om tolv spår. Hyfsat tunga är de och sångaren skrikvrålar mest även om lite klarsångsdelar blandas in här och där. Egentligen ganska typisk metalcore kan man faktiskt säga om det.

Detta känns som ett sådant där varken eller album, det är inte bra men inte direkt dåligt heller, mest bara tröttsamt faktiskt. Jag tycker också att de trettio minuterna känns betydligt längre än så och albumet lyckas väl aldrig riktigt intressera mig, en del sångpartier är dessutom riktigt dåliga. Ganska typisk metalcore utan något som direkt särskiljer bandet från något annat, det leder till att det i slutändan känns ganska så sömnigt och även tröttsamt att lyssna till. Största fördelen är väl att de faktiskt håller ner speltiden till en halvtimme och till och med strax därunder.

Det ska dock sägas att det ändå är hyfsat driv och hyfsat melodiöst, det är till och med så att jag i vissa ögonblick faktiskt gillar det även om mitt intryck på det stora hela inte är direkt positivt. De säger det faktiskt ganska väl vad man suckar för sig själv när ungefär halva albumet är genomspelat, ”stop boring us” som är titeln på albumets åttonde spår. Så på det hela taget ett hyfsat genomfört album som stilmässigt inte orkar utmärka sig och lägg sedan till det att låtarna håller i det stora hela en medioker kvalité och inte ens en medryckande karaktär samt hyfsad produktion kan rädda albumet från att tråka ut mig trots den korta speltiden.