The Buccaneers
Guide Me Home

Kapare som gillar att attackera spanska skepp, det är vad Buckanjärerna sysslade med under en tid ungefär fram till sjuttonhundratalet bland de karibiska öarna. Ni som insatt er själva i historier om sjöröveri bör känna till termen, och om ni sett filmerna om Jack Sparrow bör även känna till ett flertal av de platser som dessa utgick från speciellt när de övergick mer till att bli pirater och inte legala kapare som de varit men å andra sidan kan det ju också vara ett band med medlemmar från Tyskland och Kanada. Det sistnämnda spelar piratpunk kanske man kan säga, folkpunk är ett annat uttryck, de spelar melodiös tempofylld punkrock med inslag av keltisk folkmusik något som kanske inte är det vanligaste man hör i musikväg men det finns tydligen några sådana band och vi har faktiskt recenserat ett band vid namn Sir Reg som inte är direkt långt ifrån detta band musikaliskt så även om jag inte brukar höra keltisk punkrock så finns det uppenbarligen mycket sådant runt omkring och detta är ett sådant band.

Albumet har ett högt tempo och ändå en hyfsat variation sett över låtarna, vilket kanske inte är det vanligaste för ett punkband men Buckanjärerna har lyckats väl med en sådan sak. Det är ett album om tretton spår och med en speltid om knappa trettiofem minuter, så det är en kort och koncis skiva som dessa kapare har att erbjuda oss och som jag sade med en imponerande variation för att vara en punkskiva.

Jag gillar den här skivan, inte så mycket att jag vill bjuda dem på ett väldigt högt betyg men ett godkänt med mersmak kanske man kan säga även om den saken inte syns i betyget eftersom vi inte delar ut halva poäng men det finns en del roligt att sätta tänderna i med detta album och det är värt mycket bara det även om jag samtidigt inte tror att jag kommer att återvända till detta album alltför mycket nu när jag skrivit denna recension. Det finns dock några trevliga spår som The Nomad and the Hun vilket är ett riktigt roligt spår men inget spår kan benämnas som trist, det är roliga kontraster mellan det folkmusikaliska och det simpelt punkiga så för alla er som gillar punkrock som har det lilla extra.

Annars finns det väl inte så värst mycket mer att säga om detta album, det är bra helt enkelt, inget spektakulärt utan mest bara ett väl genomfört album med tretton korta, energiska och bra spår, en skiva som dessutom verkar ha fått ganska bra betyg i punkpress och även jag gillar den så det kanske kan vara något att titta på för dig som gillar punk av ett lite mer sofistikerat slag.