The Bones
Monkeys With Guns

En fråga uppstår direkt när The Bones nya album dyker upp i min brevlåda, en skiva i ett billigt omslag ensamt i ett kuvert, inte ett papper och inte ens en låtlista följde med detta albumet och inte ens en interaktiv del på CD-skivan. Så tur att titeln stod på skivan så att man åtminstone kunde använda det alldeles ”förträffliga” internet för att leta fram informationen kring detta band och album eftersom skivbolaget uppenbarligen inte tyckte det var värt att förse dem som skall skriva om deras skivor med det minsta i form av info. The Bones är ett svenskt band som släppt musik sedan slutet av nittiotalet så de har onekligen viss rutin att släppa musik och Monkeys With Guns är deras femte album men de har ett gäng EPs och liknande tillsammans med en liveskiva på samvetet så det finns en del skivsläpp i The Bones namn.

Rock’n’roll, det är vad det handlar om, rakt på med en direkthet och energi som inte är alltför vanlig trots allt. Inga kompromisser utan bara rock’n’roll, eller punkrock’n’roll kanske man kan kalla det. Det för tankarna tillbaka till en svunnen tid när musiken var större och när musiken faktiskt berörde och upprörde, dock med en känsla av modernitet ljudbilden som andas dagens utrustning och produktionskompetens. Femton högoktaniga spår är vad de bjuder på, dock finns det lite exklusivare utgåvor som stoltserar med ytterligare två spår bara för att du skall köpa de lite dyrare versionerna, eller något i den stilen. 36 minuter tar det att spela sig igenom de femton spåren vilket förklarar för den med någon form av matematisk begåvning att det handlar om korta och intensiva låtar snarare än något segt och utdraget. Jag kan tänka mig att detta är musik som gör sig alldeles utmärkt live på vilken rockarena som helst, alla kan sjunga med i denna musik efter mindre än en halv låt, det är lättillgängligt som attans och kanske inriktat på att fånga dagens stressade publik med musik som inte kräver den minsta uppoffring.

Apor Med Pistoler är ett väldigt bra album, det är medryckande, lätt att ta till sig och hyfsat minnesvärt till och med. Dock är det ett album du inte kan spela alltför intensiv eftersom det samtidigt som det är lätt att ta till sig också är väldigt lätt att tröttna på. Jag tycker att det ofta är lysande men tyvärr tröttnar jag alltför snabbt och efter att jag spelat igenom albumet slänger jag det gärna åt sidan för att inte lyssna på det igenom förrän några dagar senare när jag åter känner ett intresse för att lyssna på det och sedan upprepas proceduren. Men om du gillar klassisk rock’n’roll, mer melodiös punkrock eller kanske rockabilly då tror jag att du kommer att gilla detta album väldigt mycket. Om du inte gillar dessa genrer tror jag säkert att du kommer att gilla Aporna men precis som jag kanske du tröttnar efter ungefär 35 minuter.