Steelwing
Zone of Alienation

Svenska bandet Steelwing har jag satt tänderna i tidigare, deras debut Lord of the Wasteland utnämnde jag till ett hyfsat men fantasilöst album som lät ungefär som allt annat. Nu är de tillbaka med sitt andra album och en del vatten har hunnit rinna under broarna sedan debuten 2010, nu tas vi in i en framtida värld med utforskning av rymden och med pionjärsanda som sedan länge försvunnit ur de flesta människors medvetande då det är den senaste smartphoneuppfinningen som ockuperar allt tillgängligt medvetande för dessa. Omslaget vittnar om detta äventyrande och det är onekligen ett snyggt omslag och sådant ska förstås alltid premieras. Men den pressande frågan är förstås inte ifall bandet lyckats knyta till sig en kompetent konstnär för sitt omslag utan snarare om de lyckats fullgöra sin musikaliska potential och skapa ett album som inte känns direkt karbonkopierat från etablerade stora band. Vibbarna från Iron Maiden, Hammerfall och Helloween duggade tätt i debuten så frågan jag främst ställer mig innan jag startar den första genomspelningen av albumet är om dessa nu försvunnit eller om de fortfarande känns som kopiatorer.

Musikaliskt känns bandet igen från debuten, ljudbilden är ganska lik den vi fick på Lord of the Wasteland och vid första anblick känns det inte direkt som att alltför mycket har förändrats. Att bandet lyssnar på heavy metal och power metal och de stora artisterna inom dessa råder det knappast några tvivel om när man lyssnar till deras musik, medryckande körade refränger med falsettsångare och melodiöst riffande är precis vad de sysslar med, just som sina idoler. Visst känns inspirationerna fortfarande igen när an lyssnar på musiken, vi har till exempel i The Running Man lite vibbar av Gamma Rays solid eller ska vi säga Judas Priests Rapid Fire, det finns spår av det klassiska riffet här och där i den låten men samtidigt känns detta klart mer genomtänkt och framförallt eget än det första albumet. I Zone of Alienation tycker jag bandet visar mer av sig själva och mindre av sina influenser som dock fortfarande märks tydligt i musiken, men musikaliskt är det ganska typisk power/heavy metal. Albumet har nio spår och det tar just under 42 minuter att spela sig igenom dessa åtta, ren snygg och lagom polerad produktion ska vi väl också nämna.

Ett klart lyft jämfört med debuten ska definitivt sägas, bra medryckande låtar för det mesta och även lite mer känsla av egna idéer finns att finna i detta album som inte bara har en snygg framsida. Jag skulle vilja konstatera att i stort sett allt är bättre på detta album än på debuten, bandet känns mer moget i sitt låtskrivande och albumet känns mer sammanhängande, kanske för att det delvis är ett konceptuellt album. Bolaget säger att det ska känneteckna bandets snabba stigande mot toppen och kvalitetsmässigt kan man väl delvis hålla med om det eftersom bandets kvalitetsmässiga utveckling sedan debuten varit väldigt hög till detta andra album och den här gången hamnar de inte på den undre halvan av betygsskalan.

Om jag ska säga något negativt så är det att bandet fortfarande känns lite typiskt genren, att de låter väldigt mycket som många andra band vilket förstås sänker mitt omdöme något eftersom ett album som får ett högt betyg ska vara ett album man gärna väljer att lyssna på och inte ett som låter ungefär som flera andra. Så även om bandet är på rätt väg har det en bit kvar för att få sin musik att verkligen stå ut och att man verkligen ska känna varje gång man lyssnar att detta är något riktigt speciellt vilket krävs för de höga betygen hos oss. Zone of Alienation är bra, inget snack om den saken och det är ljusår från debuten i flera bemärkelser kanske och detta album kommer jag i alla fall behålla i musikspelaren nu när jag är klar med det, till skillnad från debuten som jag raderade.

Med Zone of Alienation tycker jag att Steelwing visar vad som kunde anas i debuten och de bryter lite egen mark i sitt låtskrivande men jag tycker fortfarande de har en bit kvar för att jag ska plocka fram de höga betygen, så klart godkänt för Steelwings andra album och vem vet, nästa album kanske innebär en poäng till.