Sinister
The Carnage Ending

Ett av de mest respekterade dödsmetallbanden i Europa säger skivbolaget Massacre Records om nederländska Sinister, och kanske har de rätt då bandet varit med sedan slutet av åttiotalet och alltid varit ganska populära i sin roll som fanbärare av brutal musik i Europa. Jag har själv till och med intervjuat huvudmannen som kallas Aad efter deras föregående album Legacy of Ashes så jag känner detta band relativt väl även om jag inte är någon massiv fan av deras genre som enligt vittnen brukar vara brutal dödsmetall, även omslaget vittnar om ondskefull musik och det gör också titeln. Albumet kommer antingen som ett album på en skiva med elva spår alternativt som limiterad utgåva med en extra skiva som innefattar fem stycken coverlåtar från diverse band som antagligen inspirerat Sinister i sitt musikskapande.

Brutal, stenhård dödsmetall är vad Sinister har att erbjuda och de gör det med en stilistik som är för genren klassisk samtidigt som de med en väldigt fräsch och modern ljudbild faktiskt erbjuder musik av en kvalité sällan skådad i denna genre som alltsomoftast är extremt bakåtsträvande och tråkig. Därmed inte sagt att bandet på något sätt bryter av eller överger sitt väl etablerade musikaliska spår men precis som med Legacy of Ashes känns det inte lika utdaterat som musik av denna genre alltsomoftast gör, ändå tror jag att det säkerligen är nog troget genren för att tilltala även de mest förändringsfientliga av fans. Med andra ord känns det lite som dödsmetall som faktiskt bör kunna tilltala en lite bredare massa än den mesta brutala dödsmetall. Coverspåren känns också ”Sinisterifierade” nog för att vara intressanta och det är smart att sätta det på en andra skiva för att bryta av från albumet som trots allt är 48 minuter långt, det blir väl över timmen om man på det spelar de fem bonusspåren.

Jag skulle kunna kopiera mitt omdöme från min recension av Legacy of Ashes för i mångt om mycket gäller precis samma sak som jag skrev då även för detta album. Det är ett kraftfullt och mer pompöst dödsmetallalbum än vad som är regel för genren och det är positivt då det faktiskt känns hårt och brutalt till skillnad från mycket i genren som mest känns tamt och skrattretande. Produktionen är lysande måste jag tillstå och det är en relativt tilltalande skiva men ingenting som verkligen lyfter, som verkligen fångar mitt intresse men en stunds okej dödsmetall för en stunds avkoppling kanske. Annars är precis som tidigare sången lite väl monoton, det händer liksom ingenting sångmässigt utan det tuggas på i samma läge från start till mål. När det gäller det musikaliska tycker jag att det ändå håller ganska väl från start till mål och men tröttnar inte direkt så det är väl varierat nog för att fungera tycker jag, synd bara att sången blir lite jobbig i längden.

Jag har väl ingen direkt favoritlåt på albumet men det är genomgående kompetent låtmaterial så alla är ganska bra, dock inte riktigt ett album som tilltalar mig fullt ut. Om du gillar Sinister sedan tidigare eller är fan av den brutalare formen av dödsmetall bör du definitivt kolla upp detta, det är ett kompetent album.

HHHHHHH