SinHeresY
The Spiders and the Butterfly

Italienska bandet SinHeresY som de kallar sig med lite versaler inslängda här och där i namnet, kanske för att matcha logotypen som är ganska fräck och även deras omslag håller rätt hög klass vilket kan vara positivt för ett band som för ett tag sedan släppte sin debut EP. Tydligen ska de ha börjat som ett Nightwishcoverband om vi ska tro de flesta recensioner som jag sett av denna EP men på den info som följde med albumet stod det ingenting om den saken och om jag ska vara helt ärlig så skiter jag faktiskt i vad de gjort innan denna EP eftersom det är den som ligger under luppen och inte bandets förgångna outgivna tid. Det är en EP på det italienska bolaget Revalve Records och i pressinfon får vi information om hur fans av Nighwish, Within Temptation och Epica inte bör missa denna EP så om ni är fans av dessa band är detta ett måste för det är en av punkterna i pressinformationen som medföljde.

Bandet har två sångare en manlig och en kvinnlig vilket gör det lätt att kasta in dem i samma fack som Epica, After Forever, Voices of Destiny med flera, kanske är det ändå inte helt rätt med tanke på att det ligger närmare till hands att jämföra med Nightwish eftersom den manliga sången är mer åt klarsångshållet, ganska ruffig men klar och inte som är mer vanligt inom den gotiska metallen, vrålsång. Sångerskan Cecilia sjunger med en röst som drar åt Sopranhållet men låter lite tunn och lite ofärdig för den saken men trots det klar och relativt stark ändå, åtminstone i jämförelse med vissa liknande sångerskor. Musikaliskt är det ofta ganska tempostark metal med mycket fokus på melodi, gotiskt skulle nog många kalla det då det förekommer stråkar och symfoniska undertoner men även lite inlån i den progressiva fåran bara för att bredda ljudbilden ytterligare. Det är varierat över de fem spåren och 25 minuter som det fortgår och där finns både vackra ballader och snabba rockarrökare, allt samlat på en liten skiva. Produktionen som bandet själva står för är också den stark med en ren och snygg, modern ljudbild som låter mer mogen än bandet egentligen borde visa upp vilket känns som ett ganska vanligt uttryck numer och jag undrar om unga band är mer kunniga inom producentgebitet nu än de var för några år sedan, detta band får mig inte direkt att släppa de funderingarna.

Snacka om att bli långrandig, men det är en bra EP helt klart. Samspelet mellan de två sångarna skapar en bra dynamik i det musikaliska och med ganska intressanta låtar känns det som en stunds riktigt trevlig underhållning, dessutom skall jag poängtera att musiken har ett så pass stort djup att det inte direkt är lätt att tröttna på den trots sträcklyssning. Alla låtarna håller en väldigt god kvalité men jag tycker nog att det främsta spåret är inledande Temptation Flame även om musikvideon jag nyss såg på någon dum videotjänst som knappt fungerade var väldigt trist. Men bortsett från musikvideon finns det väl inte mycket att klaga på, mer än att jag tycker bandet känns lite försiktigt, de gör det lite på säkerhet vilket jag tycker ändå är lite synd för visst är det riktigt bra men samtidigt gnager alltid den där tanken där likt en liten långsvansad musgnagare; det kunde ha varit så mycket bättre om de bara vågat om de inte hållit igen och gått så mycket på säkerhet. Dock får jag förstås tillstå att det fungerar och gör det riktigt väl.

Den ansvarige på managementbolaget mailade mig igår och frågade om denna recension var på gång, vilket den förstås uppenbarligen var eftersom du sitter och läser den nu, och jag svarade förstås att den var varefter han påpekade att han hoppades att jag kunde gilla albumet vilket du förstås redan nu kunnat sluta dig till att jag gjorde så hans förhoppning slog in, kanske ska han köpa en Trissolotti (den italienska motsvarigheten till en trisslott) för han verkar ju ha tur. Och med det sagt kan jag bara konstatera att du vore ganska tragisk om du inte väljer att kolla upp detta band och denna EP för det här är riktigt bra.