Sin7Sins
Carnival of no Tomorrow

Syndarna med det lite märkliga namnet är tillbaka med sitt andra album som går under namnet Carnival of no Tomorrow och släpps på egen etikett, precis som tidigare har de lyrik som rör sig i syndiga områden men denna gång har det inte ett spännande skivomslag. På debuten som jag i min recension 2010 ansåg lovade gott för framtiden och var mycket nära ett högre betyg tycker jag att omslaget väckte mer intresse än albumet kunde leva upp till, vilket är ett ganska vanligt problem men samtidigt är ett bra och intressant omslag värt väldigt mycket och nu trots samma bolag som omslagskonstnär har det ett ointressant omslag som troligen skulle innebära att jag hade missat detta album om jag varit skivköpare. Men när de nu har de ett ganska fult och tråkigt omslag så kanske albumet kan glänsa musikaliskt istället. Carnival of no Tomorrow, det låter som en spännande karneval och det är den vi får stifta bekantskap med nu. Men frågan blir ju förstås om det som namnet antyder är en kompromisslös festival av hämningslös musik eller om det likt debuten känns en aning återhållet med den biten.

Det handlar om kvinnofrontad metall med ganska enkla låtstrukturer som domineras av en väldigt melodiös framtoning där keyboards spelar en stor roll, samtidigt tycker jag att det ger en ganska unik känsla genom låtarna och inte direkt kan jämföras med något annat band jag hört. Sånginsatsen domineras av Lotus som inte är en bil utan en sångerska, men det finns också en del inslag av manlig sång också med gästsång från Mark Jansen och Dan Swanö. Detta ger en tydlig dynamik i musiken, både samspel mellan sångare men också i låtstrukturer samt sett till variation genom hela albumet. De elva spåren är ganska väl varierade men ändå väl sammanhållna av en förenande ljudbild. Produktionen signerad Dan Swanö ger en helhetskänsla som gör att man inte kan vara annat än initialt positiv till detta album trots det fula skivomslaget.

Elva starka spår är vad de bjuder på Sin7Sins, allt startar i en svavelosande inledning i Brimstone Ignition för att sedan explodera i singelspåret Sick of You som tillsammans med Jenkins’ Nightmare är det spår jag gillar bäst bland de elva. Och efter ett dussintal genomspelningar kan jag konstatera att detta är ett riktigt bra album och om jag hade några reservationen innan jag började lyssna på det kan jag säga att dessa försvunnit ganska snabbt. Visst kan jag ibland kan störa mig en aning på den ansträngt syndfulla lyriken men det är en så liten del sett till helheten att det egentligen saknar betydelse. När jag recenserade Sin7Sins senaste avvägde jag att ge dem fem poäng men bestämde mig efter noggrant övervägande att stanna på fyra eftersom det fanns lite för många element som inte helt tilltalade mig. Den här gången när omslaget blivit fulare kan jag konstatera att jag stannar på fem poäng och dessutom konstaterar att bandet utvecklats väldigt mycket sedan jag hörde dem sist. Inte bara är de mer mogna nu vilket märks klart i deras ljudbild men de har dessutom mer idéer i låtarna och jag skulle vilja säga att jämfört med debuten Perversion Inc. är detta album bättre på alla punkter (bortsett från omslaget) och det är ett riktigt bra album som definitivt ger mersmak.

Ett imponerande andra album från dessa syndare och ett album jag verkligen gillat att lyssna på, bandet är bra på alla plan med Lotus som har en skön och tillika speciell röst. Dessutom fungerar bandets musik bra att ha både som bakgrund och för aktiv lyssning, och jag måste säga att det trots den intressanta debuten är ett överraskande bra album som jag starkt kan rekommendera till alla som uppskattar bra musik.