Rebellion
Arminius: Furor Teutonicus

Rebellion har till skillnad från sina stormkrigande landsmän fått nog av vikingar och deras skepp och istället sökt sig till Rom och legionärernas äventyr. Det är bandets sjätte album och det första utan den ena delen av grundarduon, Uwe Lulis har lämnat bandet. Det är dessutom med fler nya legionärer bandet reser sina sköldar och svärd för sjätte gången, frågan är dock om dessa omstruktureringar kommer att leda till något av godo, det borde ju rent logiskt innebära vissa stilistiska ändringar kan tyckas men omslaget säger något annat. Dock är inte omslaget det som avgöra om det är likt eller olikt tidigare skivsläpp. Och musiken tar oss som sagt till Roms gator under en medeltid då stormakten Rom var betydligt större än det är i dag.

Jag vet inte egentligen om musiken gör så mycket för konceptet, det är ganska vanlig power metal med lite inslag som ger illusionen av att vara berättardrivet. Mestadels är det dock ganska rakt på och du glömmer lätt bort det episka och fokuserar istället på det musikaliska som är ganska standardiserar power metal med några episka inslag för att särskilja bandet lite från mängden. Sångaren har en ganska grov röst och inte den här finstämda som många power metal sångare har, om ni hört Grave Digger så kan ni föreställa er i vilken riktning sången rör sig, lite lätt kraxig skulle man kanske förenklar beskriva det som. Hygglig variation visar låtmaterialet upp även om speltiden är en hel timme, jag kan också säga att om ni hört Rebellion tidigare kan ni föreställa er hur detta album låter också.

Välgjort och bra tycket jag att man kan beskriva detta album som, ingen topprodukt men väl en intressant sådan med en spännande saga berättad för den som orkar gräva fram den genom låtarna och dessutom några väldigt intressanta låtar. Dock är det inte direkt något som sticker ut särskilt mycket utan det känns mest som ett solitt album som inte gör något större intryck annat än att det är ett trevligt album att lyssna på.

Jag tycker att inledande Rest in Peace har en skön melodi och avslutande Requiem är väldigt bra, annars känns det som en ganska typisk kraftfull power metalskiva som är ganska underhållande att lyssna på men inte så mycket annat. Så, om du gillar Rebellion sedan tidigare, eller om du är en gigantisk Grave Diggerfanatiker kommer du med största sannolikhet att uppskatta detta album. Om ingen av de beskrivningarna passar in på dig bör du nog leta efter din musik någon annanstans, inte för att detta är dåligt men för att du säkert redan har något liknande som inte lär vara vare sig bättre eller sämre än detta.

HHHHHHH