Nathorg
Beyond the Gates of Nathorg

Nathorg är namnet på ett land som har som främsta uppgift på sin agenda striden mot den smutsiga mänskliga världen, låter det spännande? Att den mänskliga världen är smutsig är väl knappast vare sig en ny vetskap eller möjligt att ifrågasätta, att ta strid mot den värld är väl lite av ett sundhetstecken kanske. Ett band som enligt ”säkra källor” har hat och antireligion som lyriska teman och beskrivningens påpekande om striden mot den smutsiga mänskliga världen torde förstärka ett sådant antagande. Annars känns det som ganska spännande att detta band är Iranskt, en nationalitet som inte direkt kan sägas vara känd för strålande eller stora antal metalband. Så vitt jag vet är faktiskt Nathorg det första band jag stöter på från Mahmoud Ahmadinejads nation, jag kan dock ha fel eftersom jag inte är direkt bevandrad i den iranska metalscenen (om den ens existerar). Beyond the Gates of Nathorg är Nathorgs debutalbum och det har ett blått omslag med en typisk svartmetall-/dödsmetallogotyp, när man ser den och bilder av bandet är det svårt att inte ta till sig lite negativa tankar kring tidigare usla svartmetallband jag stött på.

Det börjar med ett intro som är talat med nästan lite häxistisk stil, sedan kommer musiken som är någonstans i dödsmetallträsket och kanske marginellt även i svartmetallträsket. Det är ganska hårt och tungt och precis som så många band i genren är ljudbilden ganska ”burkig” och steril, inte helt olikt en steriliserad bäver som råkat simma in i ett tomt oljefat. Frågan är om inte samme bäver sjunger i bandet också för det är någon form av kraxande oljefatsekande vrålsång som ”kröner” anrättningen, kanske bävern behöver en Fisherman’s Friend. Annars är det en ganska klassisk extremmetallstilistik vi får på detta album, aggressivt och nästan instrumental misshandel kanske som för att skrika ut all frustration över att leva i en muslimsk stat som antireligiös. Om ni inte tycker att min beskrivning duger, titta på bandmedlemmarnas namn - de säger allt om hur detta album låter.

Som ni kanske förstått av liknelserna är jag ingen större fan av detta band, jag tycker inte att det är något vidare och det som är mest negativt är sången som står ovanför allt och låter skit rent utsagt. För under denna bedrövelse som kallas sång finns en del positiva tendenser med riktigt trevliga melodier och till och med hyfsade låtar, problemet är bara denna sång som blir ganska påfrestande att stå ut med. Visst, sången hörs inte under de sex spårens alla minuter som blir närmare 41 totalt men den hörs mycket och sång som den Nathorg har att bjuda på är oförenlig med bra musik. Det görs inte heller bättre av att produktionen låter som att den skapats i ett tomt oljefat utanför Statoils oljedepå i Nacka.

Jag säger kanske för er som gillar extremmetall, eller kanske bara önskar kolla upp iransk extremmetall. Dock är det med stor reservation med tanke på hur få recensioner jag hittat på albumet och speciellt eftersom ingen av dessa skrivits på engelska eller svenska. Om du brukar dela mina musikaliska åsikter bör du titta i en annan riktning för Nathorg kan nog knappast göra mången själ glad med sitt ganska tråkiga debutalbum. Det finns några ljusglimtar att finna här och där för den som letar men på det hela taget är det ungefär lika roligt som att bada i Ljusnan under vinterhalvåret.

HHHHHHH