Municipal Waste
The Fatal Feast

Vanligt skräp är vad detta bands namn betyder, betyder det att de inte har några som helst musikaliska ambitioner? Det tror jag inte att det gör med tanke på att de hunnit med fyra album innan detta som kallas The Fatal Feast med Waste in Space som adderad titel. Deras omslag förnimmer om en aning Iron Maiden eller något väldigt thrashigt och i den saken har jag inte fel eftersom de beskrivs som just thrash eller crossover thrash med en dragning mot partymusik med humor och sådant. Videon till titelspåret hade några kommentarer som sågade bandet ganska hårt men sådant tar förstås inte jag den minsta hänsyn till eftersom folk som kommenterar youtubevideos oftast är ganska meningslösa individer utan vettiga intressen och jag föredrar min egen uppfattning långt före deras i alla frågor.

Musikaliskt är det punkinfluerad thrashmusik vilket tydligen ska vara crossover thrash, med massor av energi och en rå ljubild med sångare som spottar ur sig orden i en rasande takt ganska ofta. Inte så väldigt tungt, mest snabbt och ett ganska smutsigt utförande, kanske till namnet passande sådant. Sången är inte speciellt bra men den är dålig på ett bra sätt som ofta passar väl in i det musikaliska landskapet, de har också gästsångare från Nuclear Assauly och Avail som hoppar in på två av spåren. Det är sexton spår på albumet och sjutton om du har digipakutgåvan eller vinylutgåvan, dessa spelar på 37 minuter om du har den vanliga versionen som är den vi fått tillgång till. Variationen över dessa minuter är väl inte alltför hög utan de borrar mest ner huvuded och kör på i en rasande takt från start till mål och varför inte? genren handlar trots allt om energi mer än något annat. Mer saker som kan sägas om detta band är att de har inte helt seriösa låtar och deras musik ska inte tas på fullt allvar utan det är lite inriktat på att vara partymusik och liknande.

Normalt sett är detta inte min musikaliska inriktning men det är svårt att vara helt avogt inställd till detta band då deras musik är medryckande och ganska underhållande i sin simplicitet. Sångaren är usel men samtidigt bra på något märkligt och outgrundligt sätt, allt går hela tiden i 300 km/h och stannar aldrig av riktigt och det har ingen direkt variation och det är egentligen inte ens speciellt välgjort men samtidigt är det ett hantverk av hög kvalité, låter det konstigt? Lyssna så förstår du. Men samtidigt känns det som att det kanske inte är ett album av det mest långlivade slag men jag har klarat tio gånger dock med ganska stora pauser emellan vid olika tillfället vilket kanske gjort att det inte känns uttjatat. Några spår är förstås bättre än de andra som det andra spåret Reposession som har en bra melodi och mycket energi, fjärde spåret Unholy Abductor är kul där orden verkligen spottas ut i ett rasande tempo till en thrashigt energisk låt. Titelspåret är ett annat spår väl värt att nämna som lyckat annars finns det mest bitar här och där ibland de många korta låtarna som känns bra.

Överlag är detta faktiskt ett ganska bra album, det tenderar till att bli lite långt då variation saknas, kanske att det skulle varit än två-tre spår kortare. En del partier tenderar till att bli ganska sega, dock finns det samtidigt ett flertal kul små solon och andra partier som gör dessa lite mindre sega och tillsammans med de bästa spåren adderas allt ändå upp till ett album som avslutar med en positiv känsla, kanske inte direkt jättepositiv men positiv trots allt. Dock ska jag påpeka att det inte riktigt håller måttet som ett album att bara lyssna på, det bör vara sekundärt till något annat som bilkörning, tillställningar, tomteparad, räknande av saltkorn i ett saltkar och liknande aktiviteter.