Mark Spiro
It's a Beautiful Life

Mark Spiro kan onekligen sägas ha meriter så att det både räcker och blir över inom det musikaliska, som kompositör för stora rockband, för filmer såsom Top Gun och som producent har han gjort ett avtryck i musikvärlden. Det sägs att han har varit delaktig i musik som sålt i över 100 miljoner exemplar denne Spiro som är mest känd för sin roll inom den melodiösa rocken förstås men har även varit delaktig i musik från diverse genrer. It’s a Beautiful Life är hans sjunde studioalbum vad jag kan utröna och det ser alltså dagens ljus nu i början av 2012. Recensenterna verkar inte än så länge varit överdrivet positiva till detta album men inte heller negativa, det sägs att det är inte så rockigt och så vidare. Ingenting jag förstås bryr mig i, det kan lika gärna vara det som något annat och varit riktigt bra.

Tillbakalutad melodiös rock tycker jag känns som en hyfsat träffande beskrivning av vad Mark har att erbjuda på sitt nya album. Ganska lågmält och lågt tempo med sången som starkaste element i det musikaliska. Instrumenteringen är sublim och inte direkt platskrävande, som sagt en lågmäld historia som inte jäktar igenom låtarna utan snarare stannar till för att man ska kunna ta in intrycken. Välputsad produktion och välputsade låtar, utan att det blir plastigt eller konstlat. Enkelt, naturligt, rent, snyggt och välgjort kan man nog säga om hur albumet låter och tillbakalutade melodiös rock som genre. Mark har en ganska nasal sångröst och kan väl inte direkt sägas tillhöra de större röstvirtuoserna men han harmoniserar väl med musiken och har bra känsla. På albumet får vi tio spår och albumet spelar strax över 41 minuter innan det tar slut.

Om du gillar rock med pondus och energi är kanske detta album inte ditt fack, inte heller om du gillar den typ av polerad AOR som band lika Journey eller sådana tror jag det passar eftersom det är mer tillbakalutat och mindre processat än dessa stilar. Men om du gillar snygg välgjort, naturlig återhållen rock med övervägande ganska lugna låtar då är detta din grej. Jag tycker inte att han har någon lysande röst Mark men när han sjunger låtarna på detta album passar den ändå alldeles perfekt och han bär låtarna så snyggt med sin röst. För mig spelar det ingen roll att det inte är rockigt med snygg produktion och superklämmig refräng för låtarna på detta album kanske inte är lika energiska eller putsade men de är ändå väldigt medryckande och framförallt så är de riktigt bra låtar. Jag finner dessutom att man känner sig lite glad när man lyssnar på detta även om man skulle råka må pest med feber och en hals på väg att explodera, även då känner man sig positiv.

“If all you wall street screw main street guys get out of the way, we’ll have a big blue brand new beautiful day” sjunger han i åttonde spåret och varför inte bli av med alla dessa pengakåta töntar i samhället? Tänk vad mycket trevligare våra dagar hade blivit då, den låten är för övrigt årets bästa låt, så tillbakalutat skön med så grymt medryckande refräng och sjungen med så bra känsla. Men jag måste också framhålla det inledande titelspåret och spår sju Might as Well Be Me och Dream Big, Prey Hard som tre riktigt bra låtar också och sedan också tillstå att detta album är riktigt bra, ett album jag alldeles säkert kommer att komma tillbaka och spela även nu när jag skrivit denna recension.

Inga konstigheter, bara riktigt bra lugn och sansad rockmusik med medryckande förmåga och ett album som helt klart är värt att ge både en och två chanser.