In My Dreams
XII Reasons to Remember

XII skäl att minnas, att minnas något ur drömmarnas värld eller kanske bara att erinra sig något glömt. Namnet på In My Dreams debutalbum kan dock sägas vara lite konstigt eftersom spåren är tretton till antalet, men eftersom ett är ett bonusspår kanske det kan sägas vara rätt ändå. Omslaget på detta album kan sägas vara ganska intetsägande, och bilden av bandet på albumets baksida vittnar om att det är ett band av ungdomar. Tyska ungdomar för att vara mer exakt och deras hemsida är totalt meningslös för den som inte förstår tyska, det känns som att de inte räknat med att nå en internationell publik överhuvudtaget. En sökning på bandets namn och albumtitel tycker jag verkar bekräfta detta med tanke på att jag inte då finner en enda recension på engelska eller något annat språk som inte är tyska.

Modern medryckande rockmusik med en barnsligt låtande sångare är vad detta band har att erbjuda, ofta med klämkäcka refränger och melodier. Det påminner om ett band jag skrev om tidigare i år, Athel. Det är musik som är ganska rakt på lite lätt punkig rock kan man nog säga, produktionen är välpolerad och modern. Det är lätt att ta till sig då det inte kräver någon direkt introduktion för att låtarna ska fastna i ens medvetande, de flesta låtarna går i ett ganska högt tempo med tydliga refränger men till och från saktar de ner och tonar ut i lite mer finstämda stycken vilket gör de tretton spåren relativt varierade. Det är ett album som spelas under närmare femtio minuter, en sak som slår en under dessa minuter är att de inte är speciellt kraftfulla i sitt musikaliska utövande.

Inte kraftfulla säger jag men är de bra? Jodå det måste jag väl ändå tillstå att de är, flera av låtarna rycker med ganska ordentligt. Det märks lite grann också att det är ett debutalbum då det är en aning tamt och försiktigt, något som gäller för många debuterande band. Jag tycker också att sångaren Tristan ofta saknar pondus vilket även det gör att albumet känns en aning tamt, han är inte dålig som sångare men han behöver tuffa till sig lite för att verkligen bära låtarna från hans band. Alla låtar håller god kvalité och förutom dessa småsaker finns det ingenting speciellt att anmärka på.

Bäst gillar jag inledande My Parade och andra spåret Forever Goodbye, dessa är starka spår som jag gillar. Resten av albumet passerar sedan förbi utan att egentligen göra något intryck på mig överhuvudtaget, spåren är bra men sedan är det inte mer än så utan de passerar och innan du vet ordet av det har du spelat dig igenom hela albumet och tar dig vidare till nästa. Så jag skulle nog vilja beskriva intrycket som att albumet är bra men det lämnar inget större avtryck efter sig.

Jag har spelat detta album i bilen ett tag nu och där när man blåser fram på vägarna i hög hastighet fungerar detta album alldeles utmärkt. Det är lagom energiskt och lagom varierat för att vara väldigt bra bilmusik, de lugna låtarna kommer på rätt plats och i rätt mängd dessutom. Så jag skulle vilja påstå att det är ett album som är väl sammansatt och ganska kul att lyssna på men att det inte riktigt når de där lite högre höjderna men det är ändå ett album som jag gärna kan lyssna på.