Imber
The Breaking Point

Svenska kvartetten Imber släppte nyligen sin debut EP och det är en speciell kvartett i att den bara består av kvinnor, något som fortfarande inte är alltför vanligt i hårdrockens madrasserade celler. Annars kan jag inte säga att jag vet så mycket om detta band, de ser lite hårdrockiga ut dock när man tittar på bilderna på deras hemsida och de gillar Barbie som ni kan se i videon nedan, en video som youtube tvingade mig att logga in för att se eftersom någon idiot flaggat den som olämplig, undrar för vem den kan anses olämplig. Nåväl, låt oss titta närmare på vad dessa damer har hittat på när det gäller det musikaliska.

Det är hårt och tungt, jag kommer att tänka lite grann på kanadensiska Kittie när jag hör hur de kombinerar avgrundsvrål med klarsång och hur de hamrar på ganska ordentligt hårt i den kvartett låtar denna EP består av. Det är inte många minuter vi får vilket innebär knappa sjutton vilket gör att du hinner lyssna ett par gånger på en timme om du vill. De fyra låtarna är hyfsat stilistiskt varierade och väl producerade, det låter modernt och fräscht och bandet känns onekligen kompetent när man lyssnar på dem, kanske tack vare hjälpen av en god producent men självklart måste de vara bra själva också. Vrålen ska vi väl säga är aggressiva och ondskefulla och kvinnliga, vilket betyder att det låter som en kvinnlig vrålare och hon drar lite grann i samma riktning som Morgan i Kittie när det gäller vrålandet. De har dessutom en hyfsat egen stil så de låter inte som allt annat vilket alltid är positivt.

Jag måste tillstå att jag uppskattar denna EP, den håller överlag en väldigt god kvalité och är en stunds trevlig lyssning. Det är nästan så att jag önskar ett par spår till för att få lite mer men det vi får är definitivt en riktigt bra introduktion av vad som med all sannolikhet kommer att bli ett väldigt spännande band. Det är en EP utan direkta svagheter, dock måste jag säga att det är lite dualism när det gäller spåren för att två är riktigt bra medan de två övriga är bra men inte så där överdrivet minnesvärda.

Bäst är definitivt det inledande spåret Like a Ghost och det tredje spåret Naive som båda underhåller storligen medan de övriga två mest känns som komplement, bra spår men ingenting överdrivet speciellt. Den ekvationen leder till att detta blir en EP väl värt att titta närmare på för den är riktigt spännande och riktigt underhållande och den enda stora nackdelen är väl egentligen den korta speltiden men jag antar att vi lär få se ett album vad det lider, det är bara att hoppas att de fortsätter att skapa musik av samma kaliber som vi får på denna EP. Det är onekligen kul med lite kvinnlig fägring i den metalliska världen, låt oss hoppas på mer.

HHHHHHH