Germ
Loss

Australiska Germ släpper en EP som egentligen är ett album som följer debuten som också släpptes 2012 och kallades Wish, denna andra skiva kallas Loss. Australien är annars ett land som inte är överdrivet flitigt representerat på Hallowed och i form av personer gör ju inte direkt Germ någon större skillnad för den skaran eftersom det är ett enmansband bestående av Tim. Det får mig osökt att tänka på den klassiska tecknade serien Tim och Jwrry som jag brukade se som liten, inte för att det har något som helst att göra med detta album som inte har den snyggaste framsida jag sett men det vara lite lustigt att skriva så. Men vad ska vi då tro om detta enmansband? En sak jag tror innan jag börjar gå in på musiken är dock att pressinfotexten skulle behövts styckeindelas eftersom den är hopplös att läsa nu, därav kan jag möjligen bli lite sparsam med spännande fakta om denne australier.

En sak jag reflekterat över nu när jag vet att Tim är från Australien är att han inte låter som Mark Webber när han sjunger utan han varierar sin röst och den australiska accenten har han gömt i jackfickan medan han sjunger, vrålar, sjunger i röstförvrängare och så vidare, sången är dessutom bra på detta album. Eller EP som de försöker sälja den som men för mig är en EP inte 35 minuter lång, ett album är men givetvis om de vill sälja det till EP-pris så inte mig emot. Det är ett album som annars är väldigt komplext i sin struktur då det införlivar mången musikalisk inriktning på ett sätt som inte är helt enkelt att förklara men det finns inriktningar från svartmetall, pop, rock, klassiskt och lite andra saker också men allt hålls ändå samman på ett riktigt bra sätt och om något så känns det faktiskt ganska återhållet trots de spretande infallsvinklarna. En intressant produkt helt enkelt och låttitlarna är riktigt roliga dessutom, det känns som en genomtänkt produkt.

Givetvis kan genomtänkta produkter fallera men det är inte fallet i detta fall, det blev en hel drös med fall i den bisatsen och ett fall i denna dessutom vilket gjorde att jag tappade tråden för ett ögonblick. Vad jag vill ha sagt är att trots utsvävningar och den väldigt spretiga infallsvinkeln är det ett väldigt lyckat album vilket kan tyckas lite oväntat med tanke på hur ofta komplexa musikaliska projekt som försöker införliva många olika musikaliska riktningar gärna slutar i något för avföringshögen. Germ däremot skapar ett alldeles förträffligt album på många sätt, det är restriktivt nog för att tilltala men det är också djupt och komplext nog för att erbjuda mer än vad man tror första gången man hör det. Jag tycker att detta är ett alldeles utmärkt album på de allra flesta sätt.

Allt är dock inte helt hundraprocentigt då jag tycker att avgrundspanikvrålen är lite för många och att tråden i låtarna ibland tappas tillfälligt vilket gör att du får en lite konstig känsla där men det är smådetaljer som i helheten lätt begravs i den övriga storheten. Och Only When Timepiece in the World is Smashed, finns det något jag kan instämma mer i? Antagligen men tänk om man inte hade klockor och tider att passa, det låter som ett paradis eftersom jag hatar att passa tider och planering. Jag hatar inte detta album som är väldigt bra och väl värt att titta närmare på förutsatt förstås att du inte är en inskränkt jävel som hatar allt som bryter mot konventionerna. Loss är definitivt ett av de mest intressanta albumen jag hört detta år, och definitivt ett som hamnar på den övre halvan bland de över 300 skivor jag hittills recenserat och att lyssna på detta album är 35 minuter väl spenderade.

HHHHHHH