Entartung
Krypteria

Label: W.T.C. Productions/Infektion PR
Tre liknande band: Tortorum/Satanic Warmaster/Nagelfar
Betyg: HHHHHHH (2/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1.Flucht in die Finsternis
2.Der Sieg der Vergänglichkeit
3.Über die Grenzen des Todes
4.Drei Milliarden Herzschläge
5.Boreas, Gott der Nordwinde
6.Wenn die Jagd beginnt (Christenverfolgung)


Band:
Lykormas - guitars, drums, add. vocals
Vulfolaic - vocals, bass, keyboards


Discography:
Debut


Guests:


Info:
Vulfolaic - Artwork, logo
Lykormas- Engineering, mixing

Released 2012-05-28
Reviewed 2012-11-18

Links:
wtc productions

Igår militanta veganer, idag svartmetallaktivister det känns alltid stimulerande att ta sig an och lyssna på alla skivor som vi får. Tyska Entartung vill vara en antites mot allt svartmetallen handlar om idag och ta den tillbaka till rötterna, de kommer inte heller att spela live för enligt duon handlar inte svartmetall om att underhålla eller hitta nya fans utan att vara ett incitament för folk att nå sin fulla potential. Det låter ju nästan lite intelligent, sedan läser man om hur de anser att modern svartmetall sänker sig själva för att tilltala fans ovärdiga deras uppmärksamhet. De är alltså inte intelligenta utan de agerar nedlåtande mot andra människor och är uppenbarligen drabbade av megalomani, vilket förstås gör att det inte spelar någon roll vad andra säger för de är sämre än dem i alla fall. Jag kan säga efter att ha lyssnat på deras album att det inte är värt er uppmärksamhet, att bandet snarare är intellektuellt handikappade än intelligenta om man ska gå efter den lilla info som finns om bandet vilket är en mycket kort presstext.

Albumet sägs vara inspelad på okänd plats, gissningsvis en jordkällare i östra delarna av Laatzen, Tyskland med en grottlevande svamporganism som producent. Det låter ungefär så rent ljudmässigt, undermåligt och billigt vill säga (kanske som svartmetall ska vara). Sången är ett konstant kraxande som mumlar något ohörbart på tyska och musiken är typisk svartmetall med de traditionella melodierna och riffen som repeteras om och om igen, gitarrljudet är metalliskt och dött precis som hela skiten. En sak jag tycker var lite lustigt var att de säger sig ska spela svartmetall som den ska vara med allt vad det innebär, jag trodde dock att keyboards inte hörde hemma i denna men jag kan förstås ha fel då jag inte är någon kännare av genren. Det låter väldigt identiskt sett till hela albumet dock och som vanligt när det gäller svartmetall av den primitiva skolan är det inte speciellt tungt utan mest bara ett jämntjockt tuggande som är mer tröttsamt än något annat.

Ett totalt meningslöst album som definitivt inte får mig att nå min potential, snarare tvärtom eftersom dålig musik som denna snarare ger mig huvudvärk än inspiration. Jag kan för mitt liv inte förstå vad poängen med skit som detta är, och varför denna lilla klick av fans av denna genre behöver få en massa nya album hela tiden, det ena låter ju precis som det andra och om man ska hålla sig inom ramarna för vad de ”äkta” svartmetallarna anser är rätt finns det ju inget utrymme för variation och det leder till album som dessa, det skulle kunna ha gjorts av vilket band som helst inom genren, Entartung har inga särdrag och de låter som skit.

Jag ska ge den här till en av mina grannar som jag sett är jägare så att han har något att öva gevärsskytte på, det är definitivt en bättre användning av min tid än att lyssna på dyngan. Och vem fan orkar lyssna på 46 minuter av repetitivt gurglande? inte jag i alla fall. Hoppsan, det blev visst inget kvar att ge bort av skivan eftersom jag ”råkade” tappa den i dokumentförstöraren.

HHHHHHH

 

read in english