Earthship
Iron Chest

I en gammal järnkista sedan länge glömd och undangömt i lagerlokalen där allt från Jordskeppet lagrats sedan generationer tillbaka hittade jag detta dokument, en berättelse från tider sedan länge glömda. En del dessutom förlorat och förstört men med hjälp av gamla legender har vi återskapat detta dokument över en svunnen tid, en tid då människan fortfarande var primitiv och inte förstått att vidga sina vyer bortom den närmaste horisonten. Med en bild av en nyckel på framsidan och ett gammalt utseende kanske det till och med var passande att vi fann detta dokument i en järnkista.

En gång verkar det ha legat något runt och diskformat i mappen som omger dokumenten men detta har vi inte kunnat återfinna, det har talats om progressiv sludge bland de som fortfarande håller historien om jordskeppet levande. En känsla av så kallad stoner återfinns också, groove är något som också kan nämnas i sammanhanget, det är ett innehåll både varierat i stil och varierat i kvalité vi har här framför oss. Det tog oss omkring 43 minuter att ta oss igenom allt när vi väl lyckats rekonstruera allting, det är en historia som berättas i tio kapitel. Sagan har skapats i en studio som kallas Hidden Planet Studios, en historia om en resa genom det kalla mörkret sägs det vara.

När jag bläddrar bland sidorna i denna historia kan jag konstatera att det är en ganska rå historia som berättas sett genom ögonen på en tysk trio där en har sitt ursprung i havet, och en som vittnar om enorm kraft och tyngd som ett skepp lämnandes en döende planet när undergången är nära förestående. Förstås är det en resa på Jordskeppet som bara inkluderar en mindre sektion av befolkningen eftersom alla individer från en överbefolkad planet skulle aldrig få plats på ett skepp, inte ett som byggs med hjälp av resurser på och omkring sagda planet. Den gamla änkans svårmod som inleder hela historien är fascinerande, mörkt och tungt. Athena ger ett visst hopp och därefter i tredje kapitlet får vi stifta bekantskap med järnkistan som ändå måste sägas vara källan till att denna historia nu ser dagens ljus, ett intressant kapitel med några atypiska tongångar.

Vi färdas genom ändlösa avgrunder som ibland känns hopplösa, men hoppet ges nästan likt glänsande ögon i natten, svavel, katharsis, silvret som alltmer förtvinar och till sist splittras innan den lämpliga vägen till sist stakas ut av kanske den mest oväntade av navigatörer, men den stigen följdes och Jordskeppet nådde en gång sitt mål där järnkistan tillsammans med mycket annat från resan magasinerades för att nu alltså återfinnas och återberättas. En ganska intressant historia som alla ni som är imponerade av Mastodont, Kofot och liknande säkert kommer att uppskatta att fördjupa er i.

Åtminstone skulle historien som berättas i detta album kunna se ut så, om den gör det låter jag er själva ta reda på genom att läsa mellan raderna för där finns en helt vanlig skivrecension också.