Disease Illusion
Backworld

Sjukdomsillusion eller något i den stilen ska man nog översätta detta italienska bands namn, inte det bästa namn jag kan tänka mig om jag ska vara helt ärlig vilket jag förstås ska. Det snackas melodiös dödsmetall och det snackas om en västsvensk stad som jag tror att de flesta av er redan känner till, en stad känd för sin melodiösa dödsmetall, jag snackar förstås om Södertälje. Det gör jag förstås inte, det är Göteborgsdöds som sägs vara den inspirerande kraften bakom detta lite halvsjuka band. Och om ni tror att jag är seg så fick jag faktiskt detta album först i januari och sedan har det inte riktigt velat ta plats på min ipod eftersom Apple inte är kompetenta nog att få sina saker att fungera utan problem, först efter att jag gjorde om MP3-filerna till AAC-filer fungerade det och det trots att filerna konverteras till AAC från vilket format de än är i iTunes innan de importeras till iPoden, Appleskrot som försvårar mitt arbete, tur att det fungerar bra för det mesta i alla fall. Nåväl, nu har jag i alla fall lyckats spela och spela och spela detta album så att det sitter fast i skallen tror jag och nu ska jag skriva ned vad jag upptäckt.

Musikaliskt är det som redan indikerats, melodiös dödsmetall enligt göteborgsskolan med lite metalcorebrytningar i de flesta av låtarna som skapar djup eller förtret beroende på vem du är. Produktionen är ren och snygg, inga brutalismer eller så även om sången låter ganska ondskefull. Ganska hyfsad variation får vi se över de tio spåren som tar ungefär femtio minuter att spela sig igenom. Om vi ska säga något mer kort om musiken kan jag väl säga att den knappast är speciellt banbrytande, vi bjuds väl inte direkt på något vi inte hört förr men hur många gånger bjuds vi på något som inte redan är gjort?

Jag tycker att Disease Illusion är väldigt bra och för ett ögonblick var jag inne på ett högre betyg än det jag till sist satte dit, det är några element som håller mig från att hissa betyget ovan vårt mittersta. Det finns flera riktigt bra låtar på detta album som Predators och One Last Breath och mängder av riktigt snygga gitarriff och melodier som säljer albumet på en högre nivå. Det som är problemet är dock att det blir lite statiskt, alla låtar i stort sett innehåller samma typ av avbrott som sänker tempo och intensitet i låtarna, och visst är det inget fel i den saken men det gör albumet en aning förutsägbart, och om det är något som sänker mina betyg så är det förutsägbarhet. Lite grann känns det som att när jag lyssnar på detta album vet jag vad som kommer härnäst hela tiden, ingenting överraskar och ingenting bryter av. Inte för att det är nödvändigt men för att album ska nå högre nivåer bör det finnas något som fungerar som tankeväckande och något som bryter av och jag tycker tyvärr att Disease Illusion saknar det.

Dock på det hela taget ett väldigt fint och välgjort dödsmetallalbum som nog tilltalar många fans av genren, jag är nästan övertygad men det finns visa saker jag skulle velat se lite annorlunda. Dock finns det absolut ingenting som kan ta ifrån detta band att de gjort en riktigt fin debutskiva.