Davidian
Our Fear is Their Force

Modern svängig, melodiös thrash metal, så säger skivbolaget om Davidians musik, de jämförs med band som Grip Inc. och Machine Head vilka är band jag gillar skarpt så med andra ord bör det finnas potential för något bra. Skivomslaget är töntigt och känns som att det inte har någotsomhelst med innehållet på albumet att göra, det är bandets tredje album så med andra ord är det inte nybörjare vi har att göra med heller med tanke på att det snart är tio år sedan de släppte sitt första album. För detta album har bandet också hittat en ny sångare, en som heter Tobi vilket för tankarna till Tobias Sammet men den liknelsen känns dock inte direkt riktig med tanke på att originalet sjunger heavy metal och inte så kallad thrash. Så vad ska vi säga om denna skapelse då?

Beskrivningen har vi redan givit i det första stycket, melodiös modern thrash metal. Stilistiskt bjuder Davidian inte direkt på något revolutionerna i sin musikaliska kreation som är deras tredje album, det är melodiös modern thrash enligt den stil den ofta hörs från de flesta band. Det är inte så att de sticker ut, albumet är stilistiskt sammanhållet och låtarna följer ganska mycket samma utförande utan att ta några större avvägar. Elva spår och spelas under 44 minuter, de bjuder på en snygg ljudbild som känns fräsch och modern. Det är Tue Madsen som är ganska välkänd som stått för produktion och allt det där så det är hans verk, förstås tillsammans med bandets, vi får höra sett till ljudbilden.

Standardiserad modern thrash metal, ibland kallas det groove med det där sväng som banden i genren söker. Rock Hard i Tyskland jämför i en recension av bandets senaste album dem med Machine Head och Grip Inc. vilket känns totalt missvisande, dessa band är ledande i genren och det är något man inte kan säga om Davidian. De är tunga och de har subgenrens alla kännemärken med låtar som följer en standardmall för genren, ljudet låter bra och vid en ytlig lyssning känns det hyfsat bra men det håller inget vidare för en mer noggrann granskning eftersom det både är enformigt och fantasilöst, tänk om de haft samma fantasi som Apple när det gäller att lura på folk onödiga produkter som till exempel iPhone eller många av Apples ganska värdelösa så kallade applikationer. Det betyder förstås inte att bandet är dåligt och jag tycker inte att Davidian är dåliga men som jag sade deras musikaliska stil lämnar en del att önska när det gäller fantasi och individualism, i mångt om mycket låter det som allt annat.

Om det inte fanns så hård konkurrens i genren skulle jag kunna rekommendera dem utan tvekan men som denna genre ser ut idag finns det många alternativ som är betydligt mer intressanta, betydligt mer lyckade, band som faktiskt har samma fantasi som Apple men använder den för att göra något bra till skillnad från sagda bolag. Så med lite sågningar av Apples människosyn kan vi ändå konkludera att Davidian inte erbjuder speciellt mycket av intresse och de lyckas inte heller likt sagda skitbolag lura någon att de gör det.

Kort och gott är Davidians senaste alster ett bra producerat album som dock låter alldeles för mycket som allt annat, som inte erbjuder några intressanta idéer och som inte har något spår som direkt utmärker sig och får en att stanna till och bara lyssna. Det är ett okej album, ointressant och fantasilöst men okej.