Chrysalys
The Awakening of Gaia

Italienska bandet Chrysalys är ännu ett av dessa som frontas av en skönsjungande dam, det verkar som dessa band är lite grann på frammarsch just nu men jag kan givetvis ha fel. Det här är också en relativt gammal skiva nu med tanke på att den släpptes i september förra året men självklart måste vi ju recensera den nu när vi ändå fick den i slutet av förra året. Omslaget skvallrar om något storslaget och episkt, kanske i stil med Epica eller något åt det hållet kunde jag gissa utifrån omslaget och låttitlarna förstärker en sådan tro vilket förstås även nationaliteten gör. Svårt dock att verkligen veta något om bandet då The Awakening of Gaia är deras första album och jag inte hört ett dugg om bandet tidigare.

Storslaget och majestätiskt skulle man faktiskt kunna etikettera detta som, melodiöst förstås med sopranstämma som ledande röst, något som faktiskt till viss del drar tankarna mot Nightwishs tidigare era men det är lite större och lite mer laget och volym i musiken än vad sagda finska band hade på den tiden men ändå åt de pampigare låtarna på Once eller Century Child kan det sägas vara. Bandet fyller på med massor av lager och på brittiska skulle det sägas vara ”over the top” när det gäller hur mycket de fyller på. Elektroniska inslag, piano, distade gitarrer, solon, sopranstämma episka melodier och en allmänt storslagen känsla är vad de har att erbjuda, om ni vill ha mer jämförelser så finns bolagskollegorna Niobeth eller annars Voices of Destiny som släpper sitt album Power Dive i dagarna. Det är och inte mycket till skönheten möter odjuret stilistiskt som vissa band med sopranstämma kan ha, bland annat sagda Voices of Destiny, i Chrysalys musik är det sångerska Chiara som står för stämman. Albumet har tio spår och det tar ungefär 45 minuter att spela hela och under den tiden får du en musikalisk upplevelse som inte liknar mycket annat som finns där ute idag.

Jag tycker att det här är bra, jag har alltid gillat sopranstämmor så jag är glad för alla band som dyker upp i den genren. Chrysalys har storslagna låtar och en kompetent sångerska tycker jag, deras kompositioner fungerar i allmänhet ganska bra med klämmiga refränger och medryckande melodier. Episkt skulle man nog också kunna kalla det, det blir väldigt äventyrligt med musik som denna och jag tycker att de utforskar en del spännande stigar med sin musik och som helhet är The Awakening of Gaia ett lyckat album.

Det finns vissa små olägenheter dock, det blir lite väl stort ibland och allt blir ett sammelsurium istället för något organiserat och grymt. Dessutom tycker jag ibland att de anstränger sig lite väl mycket med att få in pampig sopransång vilket gör att vissa sångstycken känns totalt ologiska och missriktade. De trycker in lite väl många element i låtarna också vilket gör att de blir mer storslagen produktion än bra låt. Nu ska dock denna kritik tas för vad den är och inte läsas in för mycket av, det är kritiska påpekanden sett till musiken som helhet men dessa element gör inte på något sett detta album dåligt även om de förhindrar det från att vara riktigt bra.

Sett till helheten tycker jag detta är ett väldigt spännande och bra album, det hade kunnat vara bättre som jag redan varit inne på men detta exkluderar inte att det är bra. Om jag sedan betänker att det är en debut blir det förstås än mer lyckat och dessutom gott lovande inför framtiden med detta band, de kan bli riktigt spännande om de tonar ned sig själva bara en aning. Så slutomdömet blir att det är ett väldigt bra album som skulle mått bra av att vara lite mindre storslaget.