Children Of Bodom
Holiday At Lake Bodom - 15 Years Of Wasted Youth

Jag har tyvärr inte haft tid att lyssna särskilt mycket på mitt favoritband Children of Bodom de senaste åren då det har varit så mycket skivor som kallat på min uppmärksamhet och så mycket arbete att handskas med, vilket gjorde att jag med stor glädje tog emot Children Of Bodoms 15-års jubileum, en samlingsskiva över bandets sju studioalbum och 18 kanske bästa låtar samt två tidigare osläppta covers. Med som bonus finns även en DVD som visar upp bandet bakom scenerna och lite runt omkring när de inte alltid är med på att kameran rullar. Hela spektaklet ges även ut på dubbel-LP för den riktiga samlarnörden och till varje låt som de valt har medlemmarna själva berättat lite om låten. Jag som de senaste åren envist och konsekvent hävdat att Children Of Bodom är mitt favoritband, trots att jag inte ens spelat dem särskilt mycket, kan naturligtvis inte se detta som annat än julafton - saken är ju bara den att smaken förändras och utvecklas med tiden, så att få denna Children Of Bodom-kavalkad serverad på detta sätt efter några år av begränsat lyssnande kan ju faktiskt lika gärna innebära att man inser att kärleken mellan oss har försvunnit och även om jag tvivlar på att någon annan därute ställs inför samma dilemma med 'Holiday At Lake Bodom' tycker jag att det är ett utmärkt tillfälle att ta reda på hur väl Children Of Bodoms låtar egentligen står sig idag; 15, 13, tolv, nio, sju, fyra och ett år efter att albumen släpptes.

Children Of Bodom är ett band som sin genre till trots har utvecklats oerhört mycket genom åren. Jag personligen har genomgående gillat bandets tidigare skivor bättre än de senare då jag upplevt i synnerhet 'Blooddrunk' som alldeles för tung och hård för mig, men sin utveckling till trots har Children Of Bodom alltid hållit kvar vid sin grundidé och grundkoncept - melodiös, gitarrdriven dödsmetall i allra högsta tempo. Det har kanske blivit hårdare genom åren, men den genialiska musiken är minst lika imponerande nu som den var då bandet kom från ingenstans och tog Finland med storm. Från bandets första tre skivor har de tagit låtarna Hate Me (Follow The Reaper, 2000), Everytime I Die (ibid), Warheart (Hatebreeder, 1999), Deadnight Warrior (Something Wild, 1997), Follow The Reaper (Follow The Reaper, 2000), Silent Night, Bodom Night (Hatebreeder, 1999) och Downfall (ibid) - sju låtar. Från bandet senaste tre skivor kommer Shovel Knockout (Relentless Reckless Forever, 2011), Roundtrip To Hell And Back (ibid), Trashed, Lost And Strungout (Are You Dead Yet?, 2005), Living Dead Beat (ibid), Blooddrunk (Blooddrunk, 2008), Are You Dead Yet? (Are You Dead Yet?, 2005) och In Your Face (ibid) - sju låtar. Fyra av låtarna kommer från bandets i allmänhet bäst ansedda album, 'Hate Crew Deathroll' från 2003. Det som slår mig är att både 'Something Wild' och 'Blooddrunk' bara har varsin låt på albumet trots att de fyllt skivan till bristningsgränsen med nästan exakt 80 minuter medan både 'Hate Crew Deathroll' och 'Are You Dead Yet?' får hela fyra låtar var. Visst måste man göra prioriteringar, men kanske betyder det att fler än jag alltså anser 'Blooddrunk' som bandets svagaste album (trots att det är deras mest framgångsrika)?

Bandet har valt att inte hålla sig till kronologi när det kommer till denna skiva, utan istället kastat omkring låtar för att hitta en, förmodligen enligt dem själva, bra blandning av nytt och gammalt i skiftande ordning. Jag hade personligen gärna sett en kronologisk ordning, men samtidigt så kan skulle ju det innebära att de två nyinspelade coverlåtarna skulle hamna sist, just efter de två från 'Relentless Reckless Forever' och det hade inte heller känts som en särskilt passande avslutning så låtordningen är okej, i mitt tycke. Jag gillar ju varenda låt på den här skivan och även om jag gärna sett en eller två låtar bytas ut så tycker jag att bandet överlag fått till en riktigt bra samlingsplatta över sina första sju album och femton år som albumsläppande band. Nödvändighet då? Varför ska vi köpa en best-of egentligen? Alla låtarna har gått att ladda ned individuellt på iTunes för en betydligt billigare peng än att köpa albumet sedan 'Relentless Reckless Forever' släpptes förra året, men då missar man förstås dokumentären och de två coverlåtarna så gör dessa tre det värt att investera i plattan? Nej, jag tycker inte det.

För ett par år sedan gjorde Helloween en jubileumsplatta för sitt första kvartssekel och de spelade då in samtliga låtar på nytt och på ett helt annat sätt än tidigare. Det var spännande! Att samla sina bästa låtar och slänga på två covers är inte spännande och jag tycker inte Bodom gör sina fans en tjänst genom att släppa detta album. Den nya musikvideon till Shovel Knockout kan vi se på det stora videogalleriet på nätet vars namn jag inte vill nämna och låtarna är inte svåra att köpa var för sig. Det som då saknas är bandets egna historier kring varje individuell låt som endast går att se i häftet tillsammans med omslagsbilder och så vidare, vilket naturligtvis kan vara intressant men knappast så mycket att ha för andra än bandets mest hängivna fans. Varför någon annan skulle lägga så stor vikt vid dem kan jag inte tänka mig.

Så vad kunde bandet göra annorlunda med denna best-of? Musiken är det ju absolut ingenting fel på.Musiken är lika bra som jag minns den och som den lät på alla originalskivorna som står tryggt i min skivhylla allihop tillsammans med bandets två livealbum, EPs och coveralbum (nämnde jag att jag anser Children Of Bodom som mitt favoritband?). Problemet tycker jag, som alltid med best-of-skivor, är att motivera nödvändigheten för skivan. Visst är det bra att ge nya fans en chans att komma in i bandet snabbt och enkelt, men i vår moderna tid behövs inte längre samlingsskivor på detta sätt, det var mer en sak man kunde motivera tidigare när det inte gick att köpa låtar för sig. Och att slänga på något bonusspår som egentligen inte ens är i närheten av att vara starkt nog för att platsa med resten hör definitivt inte till vår moderna tid. Att göra ett samlingsalbum idag kräver nästan att man bjuder på någonting extra även när det kommer till själva musiken. Att spela in alla albumets låtar på nytt vore ju ett sätt att göra det, i synnerhet när det kommer till de äldre låtarna som låter så annorlunda mot dagens Bodom och inte ens är gjorda med dagens banduppställning. Samtidigt finns två låtar som bara är ett år gamla som knappast behövs göras igen, så då hade de nästan varit tvungna att utelämna dem (och självklart även coverlåtarna som aldrig borde ha varit där från första början) så vad göra?

Ja jag hävdar då i alla fall att de borde gjort något nytt med låtmaterialet på albumet eftersom det inte känns tillräckligt intressant att bara samla låtar på ett album längre. Jag vill höra och få något som gör albumet värt sitt inköpspris, inte samma gamla med en halvdan dokumentär och lite halvdana kommentarer till låtarna som vi redan känner till sedan tidigare eller som är så nya att vi inte vet vilka de är ändå. Låtmässigt är det en skiva som håller toppklass, men jag ser ingen större anledning till att införskaffa detta album om du inte är en stor samlare och jätte fan. Är du ny i Bodoms hatgrupp kan du lika gärna köpa låtarna var för sig på valfri download-sida.