By the Patient
Premonitions

Label: Deathbound Records
Tre liknande band: Amon Amarth/Mordax/Unleashed
Betyg: HHHHHHH (4/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. A Distorted Mirror Image
2. Hours Of Mist
3. Veil Of Depression
4. Where Time Collapsed
5. Eyes
6. Premonitions
7. All Is Valid
8. Oceans of Emptiness
9. Forests


Band:
Adam Schønnemann - Drums
Troels C Nielsen - Bass
Theis W. Poulsen - Guitar
Simon S. Andersen - Guitar
Tan - Vocals


Discography:
The Carcass Monologue (EP 2008)
Catenation of Adversity (EP 2009)
Servants (2010)


Guests:
Anders Brink - Guitar solo on 8
Christian Hede - Guitar solo on 4


Info:
Produced, mixed and mastered by Jacob Bredahl
Toshihiro Egawa - Artwork

Released 2012-09-25
Reviewed 2012-11-01

Links:
myspace
soundcloud
youtube
last-fm
deathbound records

Föraningar vid patienten, det lovar inte gott kan man tänka sig. Det är dock det danska bandet som heter By the Patient som har dessa föraningar, kanske föraningar om en lysande framtid som dödsmetallare av rang eller kanske något helt annat som att en aggressiv liten apa skulle landa på dem, det kan vara svårt att veta vad föraningarna rör. Det kanske bara är ett tredje album de haft en föraning om när de sammansatt sitt andra album som har ett skivomslag som är rätt intressant, och kanske illavarslande i sin dystopiska tilltalston. Ett album som ser intressant ut på sitt omslag åtminstone, det är inte varje dag man får sådant men vad finns då där innanför.

Jo, dödlig metall som dels hämtar beståndsdelar från den amerikanska skolans dödsmetall men också från den Göteborgska skolan, kanske med liten övervikt på den svenska delen av kakan (inte den håriga alltså). Det är blytungt likt en amerikan som nyss ätit middag och det är dessutom ganska ondskefullt och rått som dödsmetall bör vara. Produktionen stärker denna känsla genom att ge en tydlig ljudbild som samtidigt behåller en rå och tung känsla musikaliskt. Det finns några tydligt melodiösa inslag och sången är riktigt bra för genren tycker jag med en aggressivitet och en sådär ondskefull känsla som vrålsång bör ha men som den i stort sett aldrig har. De har en del ganska långa låtar och de nio som albumet består av kommer upp i en speltid om 47 minuter, dessa nio är också hyfsat varierade i karaktär utan att för den skull bli spretigt.

Jag tycker att det här är ett ganska bra album detta, det kanske saknar den där riktiga fokuspunkten som gör att du vill spela det om och om igen men det är nio starka dödsmetallhymner som man nog gärna spelar om man är en fanatiker av genren. Personligen gillar jag det en hel del men dels saknar jag den där punkten som gör albumet riktigt minnesvärt och samtidigt tycker jag också att albumet är ganska genretypiskt så även om det är väldigt bra gjort är det svårt att verkligen engagera sig i det. Dock får man säga att danskarna definitivt kan göra väldigt kompetent dödsmetall, kompetent men kanske lite försiktigt i det avseende att de inte direkt visar upp något direkt eget.

Det känns som ett bra album för den som gillar dödsmetall och ett man gärna kan lyssna på även om man inte tillhör de mest inbitna fansen, ett välgjort album som dock kanske saknar det där sista lilla extra som gör ett bra album bättre. Så, om ni gillar dödsmetall tycker jag att ni definitivt kan ta er en titt på detta album.

HHHHHHH

 

 

read in english