You Ate My Dog
Like Torches

Tracks
01. Pretty Lights
02. Sticks And Stones Break Bones But These Words Kill
03. Still Lost
04. Caffeine And Sleeping Pills
05. Spin The Bottle
06. We Burn Like The Phoenix
07. Hospital
08. I've Read Your Story A Thousand Times [Interlude]
09. Skeleton Crew
10. I Guess That's Karma's Downside
11. Comatosed
12. Fist Full Of Quarters [Interlude]
13. Save The Last Bullet


Band:
Jonathan Kärn (lead vocals)
Daniel Kärn (guitar and lead vocals)
Zak Faleij (bas)
Max Faleij (synth, vocals)
Adam Jonsson (guitar)
André Hayrapetian (drums)


Discography:
Debut


Guests:


Info

Released 2011-03-11
Reviewed 2011-02-13


Links:
liketorches.com
myspace
snapping fingers snapping necks

Du åt min hund! Varför i hela friden åt du min hund? Jag antar att du kanske är kines eller något i den stilen. Som facklor är debutalbumet för denna sextett som beskyller sina lyssnare för att äta deras hund, vilket kanske inte är den direkt bästa starten på bekantskap men om det är så de vill inleda sina bekantskaper med nya fans, so be it.

Musikaliskt handlar det om hårdare rockmusik med mycket melodier och med lite aggressivare tendenser till och från. Det är catchiga refränger skivan igenom, musik som är skapad för att sätta sig i huvudet på den som lyssnar. Produktionen på denna skiva är ren och snygg, det är ett rent sound som samtidigt inte direkt stör rockkänslan i musiken. Förra året recenserade jag ett band som går under namnet Her Bright Skies, musikaliskt påminner dessa band en del om varandra faktiskt så om du hört nämnda band kan du ana lite grann hur You Ate My Dog låter.

Det hela inleds med Pretty Lights som är en bra låt, riktigt bra faktiskt och den bästa på skivan skulle jag nog säga men innan jag kommer till den saken och bestämmer det kan jag säga att tonen för resten av skivan sätts väldigt väl i detta inledande spår. Problemen kommer senare när de efterföljande spåren inte riktigt lever upp till det inledande och man känner sig en aning besviken på grund av detta. Men när det gäller nämnda spår så är det den sköna känslan och refrängen som gör det så pass bra som det är.

Spår tre, videospåret Still Lost är ett av de bättre spåren på skivan också, en skiva som har tretton spår och en speltid på knappa 45 minuter. Speltiden gör att mitt intresse för skivan ändå upprätthålls någotsånär trots att många av spåren känns ganska alldagliga.

I sina bästa stunder tycker jag att You Ate My Dog är väldigt bra men det är tyvärr endast i de bästa stunderna i stort är dock denna skiva hygglig och inget mer, det blir lite grått och lite profillöst i stort och i slutändan minns jag mest hur det hela började, därefter känns det mestadels som att det går sakta utför.

Det går definitivt inte tillräckligt långt utför efter starten för att kalla det ett störtlopp men kanske ett slalomåk där det stannar på en godkänd nivå men egentligen inte mycket mer, synd att potentialen från inledningen inte realiseras i resten av låtmaterialet därför att jag får känslan av att det finns klart mer att krama ur den musik detta band framför, men på Like Torches är det bara som att de stannar någonstans halvvägs nöjda med att göra okej musik.

Like Torches är helt klart okej, därom råder det inga tvivel för min del och därför får den lätt ett godkänt betyg förstås, konstigt vore väl annars. Efter inledningen hade jag dock hoppats på någonting mer än vad jag i slutändan fick och först kände jag mig en aning sval till vad jag fick, efter ett antal genomspelningar har jag fått en mer nyanserad bild av Like Torches och kan konstatera att det är en okej skiva som börjar på ett riktigt bra sätt.

Så till sist kan vi konstatera att från början lovas vi någonting riktigt bra men i slutändan får vi något som är okej men inte mer än så. Schysst produktion, snyggt ljud och allt, låtmaterialet lever dock inte riktigt upp till potentialen.

HHHHHHH

Label - Snapping Fingers Snapping Necks/Sound Pollution
Tre liknande band - Her Bright Skies/30 Seconds To Mars/Millencolin
Betyg: HHHHHHH
Recensent: Daniel Källmalm